Mitt sätt att utveckla mit

Idag är det torsdag den 18:e December


Jag skippade skolan för att kolla möbler.
Blev släppt på en gata nära vårt hem med endast brädan som bekant.

Jag hade inte åkt Skateboard på kanshe 1-2 månader - Däremot var det Fingerboard som gällde. Det kändes underligt med kännslan att bara rulla iväg på en trädplanka med hjul i bara t-shirt och en tunn skjorta. Jag kände den lätta vinden tränga sig genom mina kläder och röra på min kropp. Det var ganska kyligt i början förrän jag kom igång och började göra alla slags flips jag kom på. Det kändes nytt men ändån inte. Som att läsa gamla och bortglömda mail. Jag rullade som vanligt, men allt kändes så nytt och så mycket annorlundare än förr. Efter att ha klarat av några enkla flips fick jag en pytte liten spricka i nosen vilket gjorde att jag slutade tricksa. Jag fortsatte rulla, liksom åka fram och tillbaka från en gata till en annan, nästan glida nerför backarna med ett leende.

Jag är ingen vågad person, icke spontant och sådan som gillar det extrema.
Jag gillar att känna mig trygg och göra saker smärtfritt.
Sanningen är att skateboarding motsvarar varken något av det som står ovan.
Man måste våga, måste kunna ta snabba beslut, vara spontan, älska utmaningar och det extrema.
Alla vi är födda till att vara något, jag kanshe inte är född för att bli någon mega idrottare.
Jag vågar knappast stå på scen, jag hatar att bli utsatt för något sådär hemskt.
Andra tycker tvärtom det jag säger, klockrena exempel hittar jag hos en av mina bästa vänner.
Iaf. det är väl inget fel att vilja vara något annat än vad man är född till att vara ?
Människor är utvecklingsbara och jag tror på att jag kan bli van med det jag inte trivs med nu,
kanshe till och med börja älska det.
Jag vill helt enkelt kunna våga saker och ting som alla andra, vara den jag vill vara och bryta de gränser jag känner att jag har just nu.

Jag älskar skateboarding men jag älskar inte att bryta ben..
Jag bröt min handled i mars-april i år, sedan dess känns inte skateboarding på samma sätt.
Jag känner inte likadan lust.
När jag väl står på brädan är brädan min bästa vän och alla tänkbara utmaningar som kan utföras med bräda som fiender.
Varje utmaning som jag vinner leder mig ett steg närmare till det jag vill vara.
Visst vill jag strunta i det och vara den jag är född till att vara - vart ser jag utveckling dårå om jag stuntar i allt ? Jag sitter vid samma nivå med samma tänkbara möjligheter.
Varför inte utvecka sig själv och få tag i fler möjligheter än vad man har ?

I texten ovan finner jag svar till varför jag inte ska lägga av och varför alla borde ha sina dörrar öppna för allt och inte bara för ett par sorters