Söndagar är inte för att samla på sig energi inför nästkommande veckan. Söndagar är till för att hata.
Klockan är 13:00 och jag vaknar jämte en flickvän som ivrigt kittlar mig till skratt. Jag ägnar första halvtimmen åt henne. Mini slagsmål involverande sängkuddar och dylikt. Om det inte vore min flickväns insats skulle jag nog föredra att sova bort dagen i hennes sköna välförsedda säng (tänk dig ett flertal kuddar och flera tjocka och varma täcken samtidigt som jag själv äger en liten ynklig säng med endast en kudde och en tygbit till täcke).
När hjärnan kommit igång kommer även alla larm om tid, plats och samtliga ännu inte gjorda uppgifter till att plåga hjärnan dagen ut. Jag hejdar min flickvän - hon är inte värd gräl om mina bekymmer. På vägen hem väljer jag ett sparsamt för hjärnan torteringsmetod - att hata. Hata sten, hata hus, hata hundar, hata barn, hata vuxna, hata träd, hata insekter, hata himmel, hata moln, hata hålet i mina cheap mondays och hata allt som befinner sig i närmast omgivning.
Väl hemma framför datorn är det snarlik attityd. Hata och skriva lite på samhällsvetenskaps arbetet och hata lite mer och skriva lite mer och hata lite mer och sådär fortsätter onda cirkeln fram tills nu.
Nej, manusskriptet för min söndag kommer inte förändras något i synnerhet.
Om långt hår gjorde en lyckliga skulle jag aldrig klippa mig
"Färsk" bild för er förtjustning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar