Fingerboarding och den underbara känslan

Hej, jag heter Zhulian och är 15 strax 16 år gammal och jag verkar inte ha upplevt klart min barndom även fast jag tänker och fungerar nästan som en vuxen typ.


För drygt 2 månader sedan vid en halvregnig kväll kom en bekant vid namn Andre och levererade två par fingerboards till mig.
Det blev en mer eller mindre bytes uppdrag:
- Jag gick ut till brevlådan med min dåvarande flickvän och han väntade på pengar med en liten förpackning i handen, bytet blev snabb då vi bytte ett par ord med varandra och vi hejdade varandra efter ett par minuter.


Jag och Therese kom in hos mig och jag plötstligt kände mig som ett barn.
Jag är som sagt snart 16 och jag leker med sådana små versioner av skateboards.
Det har gått ett tag nu och jag älskar Fingerboarding !
Ifrånskillnad med skateboarding är det knappast möjligt att skada sig.
Jag anser fingerboarding som sporten om man nu kan kalla det för sport som passar mig bäst.
Det enda som behövs är tålamod och det har jag gott om kan jag säga.
Jag upplever fingerboarding roligare än skateboarding pga ett par skäl.
Dock är det inte stor skillnad mellan sporten.


T.ex. hos skateboarding är det svårare att få flip på brädan men lättare att få rätt flip när man en gång fått igång det - tvärt om hos fingerboarding, man kan få leksaken att snurra i alla möjliga variationer utan större ansträngning än att trycka ner de böjda kanterna med rusande hastighet. Det svåra där är att få leksaken att snurra i just den variationen man vill. Det som jag anser gemensamt mellan bg sporten är att det är lika svårt att få det gjort på "Det rätta sättet". Man lägger mycket tid hos bg sporten och man blir belönad på likadana sätt men ändån gnäller alla om att jag är så otroligt barnslig.


Låt mig vara barn istället, låt mig komma över mina s.k. barndomsålder och uppleva allting på mitt sätt. I slutändan har jag ändån uppnått något mer än att gnällt/klagat på någon bara för att jag inte intresserad av det denne sysslar med.


Vad jag känner för sporten är dock viktigare för mig.
Jag gör inte det för någon annan, jag tävlar inte, ja sätter inte några krav på mig.
Jag gör det jag tycker om och jag lyssnar inte på andra.
Det är min grej såsom jag anser det.
Precis när jag blir väckt av t.ex. tanken på en oklar uppsats tar jag fram brädan.
Ställer mina fingrar på den säkert och tryggt, rullar fram och tillbaka ett par sekunder,

- föreställer mig livlig bakgrund bakom, bakgrund som består av först och främst fotografer och journalister som väntansfullt väntar på att ta kort på det tricker jag kommer utföra. Jag trycker ned nosen och gör en nollie heelflip och landar ömt på boltsen.

Jag fortsätter rulla och utför då en kickflip backtail som jag inte lyckas landa riktigt - skyller på blixtarna.
Jag ger det en försök till och landar fellfritt, nu kan jag lite lugnare skriva klart uppsatsen när jag en gång lyckats distrahera nervösiteten som fått mig att komma upp från första början.


Detta upprepas dock många gånger under skrivandet då jag anser fingerboarding som en form av självotroendesförtärkare när jag själv bevisar mig själv att jag ändån kan något många inte kan.


Jag känner mig även fylld med gjädje när jag då klarar av enkla saker.

Jag känner igen mig när jag lekte med en massa bilar som jag ofta kasstade upp i luften och kollade koncentrerat på deras rotationer i luften. När jag lyckades få en viss bil rotera på samma sätt som senast tyckte jag det var oehört häftigt att jag kunde vara så skicklig och ofta mobbade andra i min ålder för deras misslyckande.


Idag är det samma sak som gäller fast utvecklad på ett sätt som ingen anses häftig längre.
Ändån, jag kan något du inte kan, du behöver inte gnälla pga dina brister och din okunnighet.
Att gnälla och klaga är inget som blir särskillt uppskattat heller.


Varför inte bara låta bli med dessa och låta mig vara barn tills min hjärna mognar helt då jag tycker bara det är uttråkande med alla onördiga rotationer osv. ?

- Jag kanshe mognar aldrig upp, precis som alla fotbollspelare aldrig gör




En enkel fråga ni får fundera över efter ni läst : Om fingerboarding är så barnsligt och så onördigt då man bara får en plast/trä - bit rotera i olika variationer vad är det inte anser som så mycket nödvändigare med drygt 20 personer som springer efter en boll och skadar varandra ?

Godnatt