Jag besökte skolkuratorn för en sista gång. Ett och ett halvt års relation som inleddes under min deppiga period i december/januari 2007/2008. Nostalgi. Vi hade en ytlig konversation om den hemska händelsen och sedan en lite djupare sådan om hur tiden förendrar oss och allt annat som rör vid ämnet. Sorgligt, jag har få så nära relationer med människor, särskilt med vuxna.
Under vår relation har jag ständigt tjatat om att jag vill nå framgång, bli något.
Jag fick en särpräglad present, en sådan som jag uppskattar mycket. Något litet, något som inte kostar mycket men ändå lyckas beröra mig så mycket - en liten bok. Namnet avslöjar tillräckligt så att ni förstår
Det är få som råder mig att följa mina drömmar därför uppskattar jag allt ni säger. Jag blir alltid lika berört och ni är huvudinspirationen till det jag sysslar med dagligen. Jag älskar att få beröm, era kommentarer, liksom bevis på att någon där ute bryr sig, att någon tror på mig.
Dagen har i stort sätt spenderats inuti 4 betryckta väggar. Töntigt, spela gitarr och dansa popping en hel eftermiddag och kväll. Utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar