tyst

Ni tillasammans i fyra år, jag tillsammans med er i tre år.
Knappast tre dagar kvar tills vår upplösning uppstår.
Min trygghet försvinner, min och er. Vi är förvana med varann.

9a2 upphör och snart förs vi till gymnasiet - våra sista omogna år.
Jag är rädd, jag känner ångest inombords, hur mitt hjärta börjar slå snabbare och hur mitt blod börjar cirkulera snabbare med varje slag.

Livet skrämmer mig, tanken att jag snart inte är ett barn längre. Verkligheten, jag har redan misslyckats. Jag lär inte bli någon framgångsrik musiker, inte heller blir jag något annat än toalettstädare med mina toppbetyg!

Jag skämms, vantrivs med den jag är. Du förstår inte, inte jag heller. Jag faller nu, faller i min säng för att somna och undvika verkligheten i ett par timmar. Sedan återuppleva det jag hatar mest av allt.

Gonatt!