Arktiska Apor

Jag menar nu på fullt allvar, sådär har jag inte kännt för någon slags musik - nånsin! Bandets attityd och musik, den varma och glada känslan man får i sig när man lyssnar på musiken. . Lyssna själva, jag tror inte jag behöver förklara mer.

IHEARTArcticMonkeys

Anledning varför man ska vara emot självmord

Den bästa skoldagen är den skoldagen man har skolkat ifrån!

Jag försov mig lagom idag, kom i rätt tid för lunchen i alla fall. Jag hade en konstig dröm som gav mig inspiration att skriva här nu. Jag drömde om en självdestruktiv flicka som gjorde sig illa. Det var så tragiskt att jag grät i drömmen, hennes armar såg hemskt ut. Ärr från gamla sår vid vristerna och fräscha blödande sår befann sig längre upp mot axeln. Jag tror inte jag såg någon plats på hennes kropp som inte var välbehandlad av hon och hennes rakblad. Flickan var 12-13 år, kort och hade den typiska Wannabe Emo looken. Svart, axellångt hår med röda slingor, svarta kläder och deppig och seg musik låg på hennes musiktoplista. Hon var blek, liknade ett spöke liksom. Vi var i ett tomt rum med vita väggar samt golv och tak. Inga möbler eller fönster, bara jag, hon och blodspår. Jag försökte prata med hennes men det enda hon sade om och om var:
- Jag har ingen familj, jag är fattig och ingen älskar mig. - hon klagade även mycket om förhållanden och planerade att ta självmord. Jag försökte endast trösta henne, allt det där med blodet fick mig nästan att spy. En konstig sak är att drömmen var svart/vit för det mesta. Som om man såg någon gammaldagsfilm.

När jag vaknade började jag tänka på det hon sa och försökte lista ut varför jag drömde just om det. Samtidigt börjar jag tänka efter och upptäcker att livet inte alltid ska handla om att man själv ska vara lycklig. Ibland är det en själv som bringer lycka till andra, precis som vänner och familj, precis som de små saker vi upplever dagligen men aldrig lägger märke till, precis som den där osynliga tjejen jag kikar på i smyg varje dag i skolan. Hade inte min familj funnits hade jag inte kännt mig såhär som jag känner mig nu, hade de små sakerna slutat ske hela tiden hade livet inte varit värd och hade den dära tjejen försvunnit hade jag nog kännt mig som tjejen jag nyss beskrev. Men aldrig att jag någonsin skulle tänka på självmord. När min närmaste dog kollapsade jag helt, jag trodde livet verkligen skulle ta slut. Alla som har självmordtankar borde tänka på det, en person betyder ingenting för världen men den personen kan betyda allt för en annan, precis som min mor betydde för mig.

Även det värsta livet som finns är värd att levas så länge det finns någon att leva för,
för att alla vet redan att ett liv levt för andra är det enda livet som är värd att leva.

Gymnasieval = rätt / fel ?

Jag har en enorm ångest just nu - valde jag rätt?

Var det rätt att välja Samhälle här i Falkenberg? Jag blir så avundsjuk på alla som har valt till gymnasier i andra städer såsom Göteborg, Halmstad, Varberg, Stockholm eller Skåne (jag vet att Skåne inte är någon stad). Högstadiet alltså det jag läser just nu känns mer som alldagliga kunskaper vi borde kunna/veta. Visst är vissa ämnen roligare än andra, och därför finns det flera linjer på gymnasiet. Man ska utveckla det jag tycker om. De som väljer gymnasier som ligger längre bort verkar bry sig mer än vad vi som väljer den "nära hemmet" gymnasie. Som om de kommer att lyckas mer än vi känns det som. Som om de satsar mer. Jag vill också bli något. .

Jag hade den dära mårdrömmen inatt om att jag gick här på Falkenberg och alla var jättetröga, ensidiga och tråkiga. Jag gick i samma klass som flera oomtyckta av mig människor vilket jag avskyrde. Jag tänkte dock inte på det när jag valde. Jag tänkte inte på miljön som jag skulle få bekanta mig i.

Jag måste erkänna om att jag har stora hopp på att inte komma in på min första val och komma in på den andra nu faktiskt. Dock är det mer eller mindre omöjligt . .. Med den andra vill jag säga LBS skola i Halmstad där jag hade valt att läsa Media!

Kanshe jag skulle skippa träffa alla människor jag gärna inte vill träffa här i Falkenberg?

Sätta igång

Det är bara ett par minuter kvar till tisdag nu.

Jag har en massa kommande prov som kommer ett efter ett och förstör mitt "harmoniska" liv.
Jag har även en massa inlämningsarbeten som skall lämnas in vilka jag inte ens har påbörjat.

Lovet var god, och skolan var efterlängtad som alltid..

Natten till måndagen tänkte jag:
- Jag ska bli duktig! Jag ska börja ta skolan mer på allvar och jag ska bli något nu.

Min misarabela motivation jag hade framför speglen förstördes redan i måndags morgon av min svenska lärare.
- Har du sjukanmält dig i fredags? Du har 3 dagar skolk den här terminen.

Det var äntligen dags för mig att komma på fötter igen, inse verkligheten. Nyheterna om proven och arbeten dök upp vid lunchrasten, de kom som påminnelser och drömkrossare. Jag blir inte någonting utan att kämpa, jag måste läsa och göra mindre roliga saker för att lyckas i livet. Precis som du, precis som alla andra.

Motivationen var borta men inte drömmen.

På kvällen kom Emelie och hjälpte mig med Kemi. Konstigt hur hon lyckades förklara alla oklarigheter på en gång och lyckades låta bli att skrika på mig. Gör vanligtvis alltid läraren eller så skiter den i att hjälpa mig då hon blir förtrött på mig. Ja, jag kanshe inte är smartast i världen, jag kanshe även är väldigt trög! Sådär får jag känna mig efter varje gång jag bett om hjälp utav de flesta lärare. Konstigt nog att en tjej i min ålder som inte har några särskilda lärarkunskaper kunde förklara saker och ting bättre och få mig att känna motsats, ja jag började känna mig smart!

Efter Kemin hade jag och Emelie vår pratstund. Smarta tjejer är något jag har avgudat i hela mitt liv. Förutom att vi hade trevligt lyckades jag samla motivation för morgondagen samt inspiration att skriva vidare. Tack för kvällen Emelie.

Som slutsats på det här inlägget vill jag be alla som någonsin har en dröm, vad som helst för någon. Jag vill be er att följa den, jag beundrar alla som stödjer och uppmuntrar mig för att följa den långa vägen till min dröms uppfyllelse. För egentligen, vem vill vara en drömmare hela livet?

Söndagar suger,

Jag har allvarliga sömnproblem har jag kommit på. - dåligt


Skolan börjar imorgon och jag har jättelust att ha massa prov nu osv. - värre


Min hjärna har allvarliga prestationsproblem just nu. - värst

Här får ni även en halvtaskigbild på mig och Matilda från i fredags kväll :]

Påhittad historia om en pojke..

Klockan är strax ett och jag är långt ifrån trött. Kläderna har jag redan slängt på golvet, tänkte sova tidigt ikväll. Jag reser mig upp från sängen, orkar inte ligga och låta tiden gå sådär. Jag har gett sovandet en chans nu. Tar på mig kläderna jag nyss slängde - ett par blåa stuprör jeans, linne och shackrutigt "ben sherman" skjorta. Kryper fram till garderoben och drar första lådan mot mig, tar två olika strumpor - vit och brun. På väg mot ytterdörren kommer jag väl ihåg att jag glömt något. Köket nästa, letar fram ett grön kuvert som jag tidigare gömt över kylskåpet. Plötstligt hörs farsans skrik:
- Vart äru på väg? Ska du ner till staden? Du är inte klok. - Jag låtsas som om jag inte hört något. Dörren till köket som jag nyss stängt öppnas igen. Ingen tid att tveka, jag ser en tatuerad arm och en hand som håller i en kökskniv. Tittar mot fönstret och ser det som det ända valmöjligheten. Jag hoppar ut till balkongen och sedan ner från balkongen. Verkan från fallet leder till korvarig smärta. Jag reser mig upp igen och springer bort en bit.

Skrik från min far hörs, han svär åt mig, han svär åt mamma men jag låtsas inte höra. Hans lägenhet är tom nu, jag är inte hans längre, jag har blivit självständig nu. Det snöar ute och det blåser. Jag spetserar, har en känsla av att jag mognat upp, som en frukt som faller från ett träd. Jag känner mig självständig, oberoende av något. Nu hör jag inte till min pappa längre. Han är ett svin, och jag hör inte till honom längre.

Snön ute stör inte, tvärtom dessa tusentals flingor som faller gör stämningen bättre. Jag går till staden, helt ensam med kuvertet i handen. Plötstligt hör jag rop från ett gäng främlingar bakom mig. Jag ökar takten jag går i med hopp att jag snart inte kommer höra skriken som är riktade mot mig. Det blir inte så, jag kastar kuvertet i en papperskorg och drar en sprint. Hinner inte långt, får något i benen - en spark. Följd av fler och fler sparkar. Förfrågningar om "grejerna" och ännu fler sparkar tills polisen hittar mig hjälslagen. De flyr, jag reser mig upp, min kropp värker och jag känner knappast vissa delar av min kropp. Ändå springer jag bort, befinner mig i den gamla delen av staden och där blir det svårt för polisen att hitta mig. Jag spottar blod och återvänder tillbaka till papperskorgen med kuvertet jag har kastat tidigare.

Vart ska jag sova nu? Finns ingen återvändo och att komma hem är lika med självmord i det här läget. Jag får en bild utav gud i huvudet och börja gå mot en vit gammal kyrka. Där är det alltid öppet och där har jag även varit och biktat mig ett par gånger. Där känner jag ingen skuld. Jag knackar och går in, det är tomt så jag lägger mig på golvet, det får vara min sovplats för natten.

En stund i alla fall, ytterdörren öppnas av ett kvinnligt objekt. En bekant en dessutom, en sån jag träffade på tåget i Göteborg. Juste det är min före detta kurator. Jag kryper snabbt till bänkarna och lägger mig mellan två sådana. Hon tittar omkring och börjar spatsera, liksom fin gå runt i kyrkan som om hon ägde stället. Det dröjer inte länge förrens det rätta tillfället för att smyga ut anländer.

Kylan återkommer i kroppen genast. Jag känner hur vinden blåser genom min kropp, kläderna lyckas inte värma mig. Har du någonsin känt du ensam? Sådär ensam, att inte ha någon? Det sägs i biblen att vi alla är bröder och systrar till varandra och att man aldrig ska skada någon. Folk prata om att skaffa fred. Hade alla varit mina syskon hade jag inte stått och fryst ute nu, hade alla trott på biblen skulle ingen slagit bort hälften av mina tänder och freden som alla babblar om är bara de sinnesjukas illusioner.

Jag är inte den typen som fegar, hade jag någonsin fegat hade döden hunnit besegra mig för länge sedan. Hur tiden ska gå och vem jag kommer bli är inget viktigt nu. Gröna kuvertet, mitt sista hopp och räddning. Innehållet som består av två "joints" tar jag ut. Jag tar den ena och stoppar den i munnen medans jag lägger den andra i byxfickan. Joint syskonen som en gång fick bekanta sig tillsammans i ett kuvert fick säga adjö till varandra, kanshe för deras eget bästa eller kanshe inte . Det var dags att röka upp en. Jag gick längst en gata i gamla stan. Tände på den lilla lyckopinnen och började njuta. Tog ett blåss och höll i lungorna ett tag, sedan började jag blåsa ut rök långsamt. Upprepade den här övningen ett par gånger tills det inte fanns något kvar. Sedan fick dess "broder" fullfölja samma öde. Igen, samma procedur men en annan gata.

Bekymmer kommer alltid att finnas, hasch är inget man botar problem med, man kommer på en högre nivå men strax faller ner igen. Med ett nytt problem: behov av mer. Jag ser inte det som en lösning nu, jag ser det bara som en tillfällig lösning av min annars tragiska natt. Vilka bekymmer jag kommer få vid dagens grynning vet jag inte än, jag längtar inte. Tvärtom, jag känner redan på mig att det snart är min tur trots att jag är ung. Jag letar fram rom flaskan och avslutar det jag tidigare påbörjat.

Farväl

Finna och vara sig själv - några fina råd

Förr i tiden var jag en sådan som alltid gjorde och var som alla andra. Jag hade inga egna åsikter, sade mina vänner att något var coolt så var det det och jag tvingade mig själv att tycka det. Lite sorligt nu att jag aldrig blev hörd egentligen. Att jag aldrig vågade kritisera andra och lägga fram mina ideer och tala om vad jag tyckte.

Jag gick också till ställen där jag inte trivdes. Jag ville vara cool och rökte även för att få det statuset. Jag gjorde som andra sade till mig: " ta henne, hon knullar med alla " och så prövade jag min chans. Jag tänkte inte. Jag tänkte aldrig på vad jag egentligen trivs med. Om det egentligen finns något jag trivs med eller om jag bara kände mig ovan med det jag sysslade med.
Så var det inte, det var bara så att jag inte är gjort för vissa saker som andra är gjorda till.

För ett år sedan ungefär hade jag min ungdomskris eller vad jag nu får kalla det för. Jag brydde mig om vad andra sa till 100%. Jag gjorde saker jag i det här läget aldrig skulle göra om. Bara för att vara omtyckt, jag klädde mig på ett sätt som inte passade min attityd. Igen för att vara omtyckt. Jag var ledsen även för att folk aldrig berättade om sig själva till mig, som om jag alltid delade med mig av mina hemligheter men aldrig de. Då kändes det som om jag var populär. Inte för vem jag var dock. Jag upplevde kärlek och Även idag så tycker jag om den tiden och saknar den.

I slutet av sommaren började jag förstå vem jag egentligen var. Vad jag egentligen är, vad jag duger till och vad jag inte duger till. Det känns bra nu faktiskt. Jag blev mindre populär och allmänt tråkig. Kanshe berodde det på att jag drastiskt förendrades både visuellt och inuti eller på att människor tappade intresset för mig? Det känns konstigt men jag är gladare än vad jag någonsin varit just nu. Att jag får umgås med de jag trivs med. Jag känner mig stolt att ha funnit den jag är. Att jag inte längre skämms över mina åsikter och att det finns människor som accepterar mig för den jag är och inte den jag borde ha varit.

Tack vare min vän Simon Svensson skedde denna förendring. Det var en gång i somras när vi skejtade. Jag skulle ljugit nu om jag nämnde något ställe men i alla fall. Det var sommar som sakt och vi skejtade, fint väder - sol och sådant. Jag hade hört att han var poppis i 6an och 7an. Han brukar själv berätta om vad han minns från den tiden. Jag frågade honom varför han lade av med det, varför han inte fortsatte vara cool för allmänheten som han då var, varför han inte höll sig till samma grabbar och söp varje helg och fortsatt vara sådär COOL?! Då svarade han mig med en enkel mening: "Jag trivdes inte". Jag förstog inte riktigt vad han menade förrens nu när jag tänker efter. Han berättade samma dag om några val han själv gjort. Skulle mer än gärna dela med de här men jag låter det vara. Det känns lite privat bara. De orden gav mig på något sätt inspiration. Jag hade länge tyckt att mannen var cool och det gör jag nu med. Att vara sig själv och göra det man trivs med mest, alltså unik och lycklig gör en person coolare än leka någon man inte är. Man är snarare patetisk än cool när man håller på sådär.

Jag följde hans råd och blev till vad jag nu är. Jag är mig själv och jag vill råda alla som leker sådär att bara bli sig själva.

Göteborg - igen

Idag fick det bli göteborg med familjen. Morgonen blev lite stressig. Pappa var så smart att han beställde biljetter via internet men skrev inte upp hämtkoden så jag fick väcka Nebojsa och tvinga han tvinga fram koden.

Vi satt på tåget den dära åktimmen. Jag skämms väldigt mycket över hur min familj beter sig på allmänna ställen.. Att skrika, prata högt och leka apor är något de gör så fort de får tillfälle. Sån är jag inte, jag känner inte för att vara "blattig" längre. Det största målet i mitt liv är att vara som lyckligast. Att ha en händelsefull liv fylld med oändliga upplevelser, det ser jag till att ordna oftast.

När vi kom fram till nordstan i Göteborg började steg två utav det som jag mindre tyckte om. Vi skulle alltid hålla ihop enligt pappa.. Roligt att stå och se när alla prövar apfula kläder. Jag vandrade runt med de i två timmar. Köpte jag något ? - Nej! Min familj har verkligen smak för kläder.. Efter de här två timmarna fick vi äntligen dela på oss. Jag fick bekanta mig med min bror som klagade över allt i staden. Trötsamt. Jag ledde honom till min fälla - "MTW Weekdayness" affären :]! Han klarade knappast fem minuter där inne. "Cheap Monday" är en självklar favorit för mig. Snygga och billiga kläder. grrr!

Jag fick bekanta mig själv då han försvann spårlöst. Då upptäckte jag även något nytt. Känslan av att shoppa själv. Jag hade aldrig tidigare gjort det faktiskt. Jag gick till något cafe och köpte kaffe i pappermugg och fortsatt gå runt i affärerna. Jag upplevlde verkligen känslan " Bland människor men fortfarande ensam". Jag kände mig helt ensam fram tills jag bestämde mig att vara glad och social. Hälsade på personalen i nästan alla butiker jag var i. Träffade på skinheads och djursplågeriprotestanter som jag stannade och pratade med. Riktigt mysig stämning när man var ute och gick samtidigt som det snöade. Något jag ville tilllägga om att shoppa själv var de fördelen man har då. Exempel på fördelelar är att det inte finns någon som slänger negativa kommentarer. Liksom hur många gånger har det inte hänt att man har blivit kär i en cardigan och då säger vännen/vänninan - "Njae, den passar inte dig, dessutom var den jätteful" eller något i den sorten. Man väljer att inte köpa plagget och går ut tomhänt från affären. Rätt så deprimerande när man tills slut inte hunnit köpa något. Ibland är vänner bra att ha ändå, de hindrar en från impulsköp.

La familia samlades för att äta, Pinsamt ännu en gång när pappa tog ut våran 2001, 5 megapixels digitalkamera och började ta kort med världens blixt! Till och med min mobil kan ta bättre kort. Jag såg fram emot att få gå ut och vandra ensam igen.

Jag promenerade i staden med ingen shoppingssyften den här gången. Gick med ett antal påsar i högra hand och cola i vänster. Plötstligt blev jag stoppad utav en gubbe i 50 åldern, orakad med smutsiga kläder och ryggsäck. Han höll en tidning i handen och försökte sälja den till mig, jag tackade direkt nej. Impuls reaktion, han gav sig inte. Han gjorde världens "tyck synd om mig" min och berättade om att han inte hade någonstans att sova osv. Jag blev intresserad och frågade då vad tidningen handlade om. Visade sig inte vara något roligt men jag stoppade handen i fickan och gav mannen två tjugokronors sedlar. Han skakade hand med mig och gick vidare. Jag tänkte efter mycket och kom till följande slutsats.

Alla vi är guds barn, därför är gud snäll mot oss när vi är snälla mot hans andra barn. Är man god mot någon kommer gud vara god tillbaka och tvärtom. Jag blev även inspirerad utav Sandy som jag träffade i tisdags (läs andra inlägget om Göteborg).

Det lönade sig nästan direkt. Jag drog till Åhlens och kollade på en "Fred Perry" väska. Jag ville ha den men jag visste att jag inte hade råd med den då jag hade bestämt mig för att köpa skor. Jag tänkte driva med pappa och skrev : "jag vill ha den blåa Fred Perry väskan som vi kickade på tidigare". Blixtsnabbt kom pappa och liksom betalade utan att tveka. Awesome!

Jag är glad!

Lite nytt fick man i alla fall :]!

Promenad á la "dela ut CV"

FRUKOST

Va roliga dagar jag börjat få. Fyllda med inspiration. De här mackorna bestod min frukost av. "Bulgarian breakfast" med dessa ord skulle mina närmsta vänner beskriva mina udda och fina mackor. Åt upp min frukost vid tre tiden på eftermiddagen, vid den tiden jag vaknade ungefär. Inte nice att jag vänd på dygnet sådär så att jag missar hälften av dagen. Redan då var jag igång med det jag hade tänkt att göra den dagen.

Ensam pojke gående i ett par låga svarta Chuck's och mjukisöverall plus jacka samt väska fylld med onödigt papper = Zhulian. Jaa, mobilen och pappas "koss" lurar fick bli mina bästa vänner i min "dela ut CV" vandring. Jag hann dela ut allt jag hade, alltså runt 20 st kuvert. Jag måste erkänna att genom att gå upplever man mycket mer än att cykla. Man hinner liksom se allting i sin helhet, t.ex. förbigående gamlingar och lekande småbarn tillsammans med vinteratmosfären och det få snö vi falkenbergare har. Det var fint idag och jag var glad igen. Allt i staden var vitt förutom de människorna och jobbiga skyltar som dekorerar staden.

Allt idag gick super bra fram tills jag kom in i det lilla helvetes hålan som sålde alla slags helvets redskap.. Namn på affären tänker jag inte säga. Jag gick rakt till kassan, det kanshe inte uppskattades så mycket av säljaren vilken var en kvinnlig varelse. Jag började på min vältränade "söka jobb" repliker då jag blev avbryten utav henne med frågan "Är du invandrare?". Hur lyckades hon låta bli ifrån att inte skämmas över sig själv? Klara tecken på rasism hos kvinnan i alla fall. Jag däremot svarade inte på hennes fråga, vände mig om och gick surt mot utgången. Rasism är något omänskligt, något man i dagens läge kan bli dömd för. Även gå till fängelse och få straff såsom böter osv. Det här förstörde min dag, kränkte mig på något sätt. Hennes ton och budskap var självklara, hon tolererade inte utländska i sin butik och skulle nog aldrig anställa några. Förståndligt då affären pryddes med svenska flaggor.. Jag förstår fortfarande inte att det kan finnas omogna vuxna människor. Alla människo raser borde ha samma värde, liksom varför skulle en vara mindre värd pga. dess näsa eller/och hudfärg? - Patetiskt!

Det va nog med det tråkiga, dessutom vill jag ge ett tips till alla som vill känna den dära känslan, att "uppleva miljön runt omring er", alla de lekande barn, åkande bilar och förhoppningsvis handikapade människor som går i rullstolar.. Det är inte alltid lika roligt att höra de ljud människor råkar göra. Juste dessa ljud kallas även för buller, buller som även förstör stämningen man själv försöker inbilla i huvudet. Så var snälla och ta på er ett par goda lurar och plugga in de i mp3'n/mobilen/ipoden. Klicka fram inspirationsframkallande musik som liksom stimulerar hjärnans fantasimotor. Låtar som :

Sex pistols - Anarchy in the U.K. ; Green day - Jesus of Suburbia ; Arctic monkeys - Brianstorm är några utav de låtarna som lätt stimulerar den där motorn i mitt fall.

Nu slänger jag bort datorn och somnar, det e nya äventyrer som väntar på mig imorgon. Göteborg eller vad var det nu?

Göteborg resa

Lovet är igång och så är jag och min käre vän Nebojsa ---->

Jag och mannen på kortet samt fåglen var och besökte stora staden Göteborg!

Dagen inleddes med en massa stress! Jag har nog aldrig tidigare lyckats göra så många saker på mindre än en timme.

- käka frukost, beställa tågbiljetter, duscha, klä på mig, packa ryggsäck med goods och hinna till stationen en kvart förtidigt! Jag kände mig över organiserad idag. Idag var nog den bästa shopping dagen jag haft, utmattad som minst med ett leende som varade från stunden jag vakna fram tills vi gick in på tåget på väg tillbaka.

En sak som verkligen gjorde den här dagen till att vara så bra var en tjej vid namnet Sandy!

Så charmig och generös tjej har jag nog aldrig träffat. Hon kom och hälsade oss på tåget först, sedan skulle hon tydligen köpa lite saker till sig själv då hon gick förbi oss stannade hon för att fråga om vi ville ha något. Klart att vi tackade nej, vi ville inte vara till något besvär. På vägen tillbaka lämnade hon varsin äpple och choklad till oss även då vi vägrade ta emot. Ja, det finns fortfarande goda människor på jorden, därför har jag bestämt mig att sluta vara sånt as/svin mot folk, försöka visa mer förståelse och ställa upp mera. Kanshe gud bestämmer sig för att bjuda mig på fler sådana upplevelser som denna idag?!

Shoppingen var helt vanligt annars, våran humor varierade. Till en början klagade min vän jämt över att det inte fanns "REA" vilket var störande. Sådan invandrare han är!

Så fort vi kom in i någon affär gick han som dragen utav någon magnet till rea hörnet. Då det inte fanns något fint och passande sade han (citerar) "Ingen rea, varfor ?!" ; "Vilka fan tror de att de är, ingen rea här ingenting" .. Liknande fraser fick man höra jämt idag. Inget jag tröttnade på egentligen, efter ett tag när min vän blev utmattad som mest vände hans humor om igen. Han började "vara sig själv" och agerade bl.a. som en apa eller/och tokig kines. Att folk stirrade på oss var inget han brydde sig om.

Jag lyckades fynda hem tre st plagg (bilden nedan)

Från vänster till höger är det en väst som ligger längst åt vänster. Något jag velat ha länge. Resten (tee&ziphoodie) är bara påfyllningar på min garderob. Nöjd men samtidigt inte då det kunde blivit lite mer.

Shopping var inte huvudanledningen till den här mer impulsiva åktur till Göteborg. Enligt mig är Göteborg en unik stad med en underbar atmosfär även jag endast varit i Nordstan och Liseberg. Att åka en dag ifrån allt hemma i Falkenberg känns alltid bra. Att slösa pengar är också något jag själv uppskattar att göra. Jag tycker om luften i stora staden, trafiken, hur man ofta behöver ta steg åt sidan för att kunna ta sig förbi alla människovågor. Det är en underbar känsla. Jag gillar stora staden, jag gillar Göteborg!

Diktatörer = skitsnack

Innan jag börjar med inlägget vill jag varna läsare att det här inlägget kan och förmodligen kommer vara emot s.k. ensidisa och trågsynta människor.

Jag har som många på sistone märkt sedan länge stört mig på sådana människor. Liksom det känns som om sådana typer inlever sig som diktatörer vilket är löjligt. Att vissa människor kan inte ta emot andras åsikter utan att börja skrika, att alltid tro att de har rätt.. Det är både omoget och patetiskt. Vi bor inte på medeltiden eller stenåldern längre. Folk som inlever sig som ledare som vill ställa sitt som "sitt/mitt framför allt annat" är bara töntigt speciellt när det leder till grupptryck. Alla vi har en röst,åsikt och tanke om saker och ting men pga er smarta människor blir inte alla hörda. Att argumentera med någon som inte kan argumentera utan att skrika är likadant. Man låter sig bli ägd för att skippa huvudvärk samt mårdrömmar senare.

Jag klagar inte själv, min röst blir oftast hörd, jag är en öppen person och anpassar mig lätt till att vara i vilken miljö som helst. Jag blir tom. ofta nästan dödshotad av klasskamrater som inte håller med om mina åsikter. Egentligen så har jag aldrig be någon om att hålla med om vad jag säger, jag säger vad jag tycker och lyssna gärna på andras mogna åsikter. Ofta förekommer det att jag samt andra kollegor och bekanta och kanshe till och med du blir avbryten under den lilla stunden du talar. Avbryten inte för att säga hur goda åsikter du har utan tvärtom - hur dum, trög, efterbliven du enligt de tydligen är. Klara tecken på omogna ägg. "Att du omogen vet vi alla redan, du behöver inte bevisa det ännu en gång till" är tanken som förekommer i de flesta människors hjärnor vid det tillfället.

Att kränka en person och försämra dess självotroende är det som händer oftast, att en väljer hålla sina åsikter för sig själv pga. ångest och rädsla att inte bli knäckt. Att välja att inte bli hörd pga. redan när man har fått åsikten i skallen förutser att den kommer bara bli knäckt för det den tycker är verkligen synd. Jag menar att det enda ni gör egentligen är att ni försämrar det som vi just nu kallar för dagens samhälle.

Visst finns det saker som man verkligen inte kan låta bli och inte säga emot. T.ex. för ett tag sedan påstod en klasskamrat följande påstående under en NO lektion "Även om jag hade haft barn i magen i sjunde månaden skulle jag gjort slut, jag vill verkligen inte ha barn.." vilket lät verkligen patetiskt! Hon påstod också att om hon då födde den oönskade barnet så skulle hon ta en hammare och krossa stackars ungens skalle! Varför ska man vara så självisk egentligen? Varför ska man aldrig tänka på andra alternativ? Tänk på att barnet kanshe skulle kunna bli nästa "Einstein" eller något? Att barnet även kan bli bortaddopterad. En till liknande situationen skedde när folk diskuterade om födsel på barn. Alltså temat var i stilen "Om man nu gjort en tjej på smällen, ska man då kunna bestämma om hon ska föda barnet eller inte?". Argumenter i sorten att man t.ex. ska som kille kunna avgöra barnets öde är rent sagt löjligt! Jag har själv gjort det misstaget och fortfarande känner ångest efter varje samlag då jag inte använt preventivmedel så det låter bara töntigt att tala om sådant som du tänker säga nu till mig. Vi killar får helt enkelt en chans att skydda oss. Om vi inte gör det anses det som vårt fel, däremot är vi ej tvungna att vara förelder till barnet eller/och låta barnet bära dess familjnamn vilket jag gissar att 50% av de omogna läsare inte visste om. Barn är dessutom något som vissa tjejer drömmer om och att ej låta deras dröm uppfyllas är inte heller rätt. Man blir inte direkt skadad på ett eller annat sätt.

Iofs jag menar inte att det jag nyss skrev på exemplarna är rätt eller fel, det var bara något man självklart borde tänka på innan man ens säger något. Man vill självklart inte låta dum och dessvärre skämma ut sig inför människor.

Jag är glad att jag vaknade från den här mårdrömmen och jag vill gärna väcka dig i tid, jag är som en rebel, som en patriot. Om någon behöver hjälp med att uttrycka sig lovar jag att ställa upp. Även kl tio i fyra på morgonen.

*publicera*

En "utekväll" med grabbarna + pics

Tjena alla läsare!
Som bilden talar så är Jag&Nebojsa tuffast i stan!
Jag och mannen själv som även kallade sig för fixade den kvällen samt JoeArabianBoy hade världens meningslösaste kväll - någonsin!
Vi rökte vattenpipa utan slang mitt i ingenstans!
Frös som jävla afrikaner i sibirien. Kvällen avslutades med "Sex Drive" vilken är en tonårs USA film som handlar om en oskuld 18 åring. .






Här får ni ett par till bilder på våran alkoholfria Party

Nog med bilder nu! Va skönt det är egentligen, att slippa skriva och istället posta några bilder som förklarar hur kvällen har varit! :]. Förresten så är jag den lille mannen med blå bandana :]

Alla Hjärtans Dag = Harmoni!

Jag vill gratulera alla som har haft en lyckad alla hjärtans dag. Jag kan helhjärtaat säga att min dag blev hyfsat bra! Jag tar det från början :

Jag vaknade vid 10 tiden av ett samtal. Jag fick höra precis det jag ville på en "allahjärtansdagmorgon". Jag startade datorn och begav mig till köket strax efter. Pannkakor blev det! - tjocka,goda mumsiga PANNKAKOR! Jag fick även höra det annars ovanliga godmorgon som jag nästan aldrig hör hemma PÅ SVENSKA. Jag åt och sedan camade med Emelie ett bra tag :). Bästa dagstarten nånsin! Iofs borde Emelie stuckit till göttet och träffat mig istället.. . __ .

Min käre vän Ahmad ringde mig sedan vid 13 tiden. Vi möttes och fikade. För första gången i mitt liv sedan jag blivit "tonåring" tillbringade jag dagen med en kille och delade på bl.a. alla hjärtans dag tårta med en kille! Riktigt ovanligt faktiskt men ändån rimligt. Mr.Ahmad pyser till England idag. Ha det bra gubben och hoppas du lär dig mycket engelska där!

Efter fiket skiljdes våra vägar åt, han drog hemmåt medans jag cyklade runt en stund och avnjöt av atmosfären. När jag kom hem var det ännu mer hemtrevligt, hjärtformade kakor som tog slut efter ett par minuter och levande ljus! Det märks att en kvinna har kommit hos oss.v

Nebojsa kom på besök efteråt. Jag&Mannen med stort M a.k.a. igelkort stack till en gammal bekant. Mini party eller något pågick där. Lättklädda,ensamma och unga kvinnor är det aldrig fel på. Vi checkade förbi och var där ett tag. Det blev en del korttagning,drickande och rökande. Mysig kväll i alla fall.

En väldigt lyckat dag enligt mig, kanshe ett nytt kapitel av mitt liv har påbörjat nu?..
En del tankar uppkom under kvällen men dessa skriver jag om i nästa inlägg så "Stay tuned!"

Jag kallar det för sömnsjukdoms manus inlägget !

Jag lider av sömnbrist.
Det är jobbigt, dessutom är det allvarligt störande på morgornarna då man helst vill känna sig pigg. Det är något som har gått på tok, något jag måste ta tag i och korrigera.

Att strida mot sig själv varje morgon är inte direkt stimulerande. Tvärtom dock, väldigt irriterande. I alla fall brukar följande manus spelas upp i min hjärna :

1. - Jag hör ringklockan/Mobiltelefonen ringa och samtidigt tänker : "- Faan ! Lägg av nu jag måste ha ställt alarmen fel!" Jag kastar min arm under sängen och tar tag i "fanskapet". Trycker på alla knappar mina fingrar når med en allt försnabb hastighet och sedan somnar om i fem minuter. Samma handling sker ungefär två till fem gånger beroende på trötthetsnivå. Jag går upp och tittar på klockan. Beräknar tiden jag behöver för att göra mig i ordning + komma fram till skolan. Måste upplysa att denna beräkning brukar INTE stämma i 90% av gångerna manus 1 uppspelas. Jag väljer kläder noga, äter, packar och ger mig av. Jag kommer oftast försent till skolan, det brukar inte göra något som tur e. Jag kommer i alla fall till skolan!

2. - Det här manuset är lite mer annorlunda. Den gillar både min hjärna och kropp faktiskt.
Jag hör klockan ringa, samma sak uppspelas med en liten grej som skiljer händelserna. Samma men ändån inte, jag tittar på mobilen med halvstängda ögon. Jag inbillar även mig själv att jag är sjuk eller/och att det är förtidigt för att gå upp från sängen. Istället för att trycka på "snooze" trycker jag på "stäng av" knappen och låtsas inte bry mig. Jag somnar om och drömmar oftast mårdrömmar. Hela manuset slutar med att jag vaknar vid nio - halv tio/elva tiden. Jag kryper bort till köket och äter en räjel frukost. Åker till skolan och kommer just i tid för de sista eftermiddags lektioner.

Den enda skillnaden jag lyckades hitta mellan både manusen är att jag känner mig duktigare efter att ha utfört "manus 1" då jag "segrat" mina sömnbrister den dagen.

Jaja, jag skriver om något roligare nästa gång!

I varje stad

Finns en person

I varje person

Finns en dröm

''Låt aldrig någon säga till dig att du inte kan göra något.

Om du har en dröm

måste du försvara den''

Visioner om människornas undergång

Som namnet på inlägget heter så ja, jag har fått visioner om oss, människorna och våran undergång.

Jag har fått den här visionen drygt sagt 2 gånger.
Den första gången jag fick den var en natt i Januari. Jag var sjuk och led av huvudvärk och halsfluss. Det här kommer låta verkligen töntigt, men jaa.. I min dröm fann jag mig själv som en forskare som hade funnit något med vattnet som gjorde så att folk blev infekterade med liknande infektion som i filmerna 28 dagar/veckor senare. Ännu töntigare! Jag som "forskare" hade uppfunnit någon pump eller liknande som skulle rengöra vattnet på jorden. Hur som helst blev jag dömd till något...

Följande "episod" av min dröm minns jag inte klart men jag blev uppäten tills slut i alla fall . __ .
Det som jag minns var att jag vaknade och kände mig som en infekterad! Jag kände att jag inte kunde andas i början pga halsflussen och sedan när jag gick till toaletten var mina ögon röda som rubiner! Jag gjorde även konstiga ljud utan medvetandet! Jag är töntigast i världen, WiihoO!

Andra gången jag drömde var den här veckan. Den här gången var jag även nära att kissa på mig pga. rädslan jag fick utav drömmen. Det som jag minns utav drömmen var att jag gick i London's gator med ett gäver och någon i drömmen välkänd vän till mig. Vi vaktade området liksom. Det var dag och det fanns inget ute, atmosfären liknade mer och mer den i 28 dagar/veckor senare. I alla fall, det kom en infekterad hund så min kära vän kastade ett par stenar på den, jag sparkade den i käften med min känga och sedan skjöt vi jäveln. Det var synd, jävligt synd.. men samtigt var jag rädd.

Strax efter hundgrejen stack vi till något höghus där min vän skulle köpa något utav någon privat person. Vi var på tredje våningen om jag inte minns fel. Min kamrat knackade på dörren och sade sedan några ord på något obekant språk för mig. Förresten så fanns det tre stycken lägenhets dörrar på den våningen vi var. I alla fall min vän sade något om att det fanns infekterade i den dära säljarens lägenhet. En bit minns jag inte så vi hoppar över till "the action part" vilket inleddes med att samtidigt som säljarens lägenhetsytterdörr öppnades så öppnades en annan ytterdörr på samma våning. Min överlevnadsinstinkt tvingade mig nästan gå in dit. Jag såg vad som pågick genom något hål.. kan inte riktigt namnet på vad det hette men det hade något med "kicka" att göra så ni gissar själva säkert. Min vän uppäten som förväntat. Jag började svättas vid samma ögonblick men fortsatt kolla. Han blev även uppäten utav en välbekant till mig som var då infekterad. Hon hette Elin och går i 9m, förlåt Elin men det var dig jag drömde om där. Detalj om hennes då hemska utseende vill jag inte komma in på men hon såg rälig ut i smutsiga och liksom trasiga kläder.. Sedan kom även ett kylskåp som åt upp henne med.. Riktigt hemskt var det.. Sedan vaknade jag..

Hepp, jag orkade inte skriva och komma in på detaljer då jag känner mig förjävligt just nu.

Tack för de som läser den här onödiga texten om mina töntiga och onödiga drömmar.

"Kriterier" och "Strid på Basketboll Planet"

Jul har varit, nyår har varit, min födelsedag har varit och allting har varit Awesome !

Idag är det 3e Februari, mycket har hänt under tiden jag varit oaktiv.
Snart är det även Vår ! DVS. att vädret blir bättre och bättre, jag har inlett den här grandiösa perioden med att börja träna rejält på dagarna ! Jag måste måste och MÅÅÅ-STE bli längre än vad jag är och jag tänker göra allt som krävs för att lyckas. Inledningen av den här processen är att jag har börjar träna magen och armarna med enkla och milda övningar, sedan har jag även slutat tillbringa så mycket tid framför datorn. Jag har även ett mål att börja lägga mig tidigare så att jag riktigt "återställer" hjärnan för varje dag och inte går upp halvtrött.

Idag känns även som en mer annorlundare dag, förutom NP i svenska o skolan har inget särskilt hänt på dagen. På kvällen drog jag till montessori skolan som inte ligger så långt ifrån mig och spelade basket - själv. Allt kändes verkligen bra, jag satte bollen i korgarna jämt, tanken bakom hela spelet var att jag tävlade mot en illusionär lag som var osynlig.. Töntigt men ändå är det så jag kommer på utmaningar. Jag "stred" i 1 och en halv timmar vilka kändes oändligt långa jämfört med de andra den dagen. Jag ringde även Emelie och pratade med henne en stund, det kändes ännu skönare. Idag för första gången la jag märke till saker som jag aldrig brukar lägga märke till. T.ex. luftens smak, kall och elak mot lungorna, himlen - den mörka himlen och de små molnen, lyckstolparna och ljuset som lyste planet jag spelade på.. Jag var ensam men ändån kände jag mig som om jag vore med en massa andra. Alltså jag blev så inne i det att jag inte ens såg bekanta som hade hälsat på mig. ..

Nu får jag sluta babbla om en massa skit, hålla mig till löftet måste jag göra !
Lägga mig före kl 11 idag, imon blir det tidigare.