Det är bara ett par minuter kvar till tisdag nu.
Jag har en massa kommande prov som kommer ett efter ett och förstör mitt "harmoniska" liv.
Jag har även en massa inlämningsarbeten som skall lämnas in vilka jag inte ens har påbörjat.
Lovet var god, och skolan var efterlängtad som alltid..
Natten till måndagen tänkte jag:
- Jag ska bli duktig! Jag ska börja ta skolan mer på allvar och jag ska bli något nu.
Min misarabela motivation jag hade framför speglen förstördes redan i måndags morgon av min svenska lärare.
- Har du sjukanmält dig i fredags? Du har 3 dagar skolk den här terminen.
Det var äntligen dags för mig att komma på fötter igen, inse verkligheten. Nyheterna om proven och arbeten dök upp vid lunchrasten, de kom som påminnelser och drömkrossare. Jag blir inte någonting utan att kämpa, jag måste läsa och göra mindre roliga saker för att lyckas i livet. Precis som du, precis som alla andra.
Motivationen var borta men inte drömmen.
På kvällen kom Emelie och hjälpte mig med Kemi. Konstigt hur hon lyckades förklara alla oklarigheter på en gång och lyckades låta bli att skrika på mig. Gör vanligtvis alltid läraren eller så skiter den i att hjälpa mig då hon blir förtrött på mig. Ja, jag kanshe inte är smartast i världen, jag kanshe även är väldigt trög! Sådär får jag känna mig efter varje gång jag bett om hjälp utav de flesta lärare. Konstigt nog att en tjej i min ålder som inte har några särskilda lärarkunskaper kunde förklara saker och ting bättre och få mig att känna motsats, ja jag började känna mig smart!
Efter Kemin hade jag och Emelie vår pratstund. Smarta tjejer är något jag har avgudat i hela mitt liv. Förutom att vi hade trevligt lyckades jag samla motivation för morgondagen samt inspiration att skriva vidare. Tack för kvällen Emelie.
Som slutsats på det här inlägget vill jag be alla som någonsin har en dröm, vad som helst för någon. Jag vill be er att följa den, jag beundrar alla som stödjer och uppmuntrar mig för att följa den långa vägen till min dröms uppfyllelse. För egentligen, vem vill vara en drömmare hela livet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar