Anledning varför man ska vara emot självmord

Den bästa skoldagen är den skoldagen man har skolkat ifrån!

Jag försov mig lagom idag, kom i rätt tid för lunchen i alla fall. Jag hade en konstig dröm som gav mig inspiration att skriva här nu. Jag drömde om en självdestruktiv flicka som gjorde sig illa. Det var så tragiskt att jag grät i drömmen, hennes armar såg hemskt ut. Ärr från gamla sår vid vristerna och fräscha blödande sår befann sig längre upp mot axeln. Jag tror inte jag såg någon plats på hennes kropp som inte var välbehandlad av hon och hennes rakblad. Flickan var 12-13 år, kort och hade den typiska Wannabe Emo looken. Svart, axellångt hår med röda slingor, svarta kläder och deppig och seg musik låg på hennes musiktoplista. Hon var blek, liknade ett spöke liksom. Vi var i ett tomt rum med vita väggar samt golv och tak. Inga möbler eller fönster, bara jag, hon och blodspår. Jag försökte prata med hennes men det enda hon sade om och om var:
- Jag har ingen familj, jag är fattig och ingen älskar mig. - hon klagade även mycket om förhållanden och planerade att ta självmord. Jag försökte endast trösta henne, allt det där med blodet fick mig nästan att spy. En konstig sak är att drömmen var svart/vit för det mesta. Som om man såg någon gammaldagsfilm.

När jag vaknade började jag tänka på det hon sa och försökte lista ut varför jag drömde just om det. Samtidigt börjar jag tänka efter och upptäcker att livet inte alltid ska handla om att man själv ska vara lycklig. Ibland är det en själv som bringer lycka till andra, precis som vänner och familj, precis som de små saker vi upplever dagligen men aldrig lägger märke till, precis som den där osynliga tjejen jag kikar på i smyg varje dag i skolan. Hade inte min familj funnits hade jag inte kännt mig såhär som jag känner mig nu, hade de små sakerna slutat ske hela tiden hade livet inte varit värd och hade den dära tjejen försvunnit hade jag nog kännt mig som tjejen jag nyss beskrev. Men aldrig att jag någonsin skulle tänka på självmord. När min närmaste dog kollapsade jag helt, jag trodde livet verkligen skulle ta slut. Alla som har självmordtankar borde tänka på det, en person betyder ingenting för världen men den personen kan betyda allt för en annan, precis som min mor betydde för mig.

Även det värsta livet som finns är värd att levas så länge det finns någon att leva för,
för att alla vet redan att ett liv levt för andra är det enda livet som är värd att leva.