Finna och vara sig själv - några fina råd

Förr i tiden var jag en sådan som alltid gjorde och var som alla andra. Jag hade inga egna åsikter, sade mina vänner att något var coolt så var det det och jag tvingade mig själv att tycka det. Lite sorligt nu att jag aldrig blev hörd egentligen. Att jag aldrig vågade kritisera andra och lägga fram mina ideer och tala om vad jag tyckte.

Jag gick också till ställen där jag inte trivdes. Jag ville vara cool och rökte även för att få det statuset. Jag gjorde som andra sade till mig: " ta henne, hon knullar med alla " och så prövade jag min chans. Jag tänkte inte. Jag tänkte aldrig på vad jag egentligen trivs med. Om det egentligen finns något jag trivs med eller om jag bara kände mig ovan med det jag sysslade med.
Så var det inte, det var bara så att jag inte är gjort för vissa saker som andra är gjorda till.

För ett år sedan ungefär hade jag min ungdomskris eller vad jag nu får kalla det för. Jag brydde mig om vad andra sa till 100%. Jag gjorde saker jag i det här läget aldrig skulle göra om. Bara för att vara omtyckt, jag klädde mig på ett sätt som inte passade min attityd. Igen för att vara omtyckt. Jag var ledsen även för att folk aldrig berättade om sig själva till mig, som om jag alltid delade med mig av mina hemligheter men aldrig de. Då kändes det som om jag var populär. Inte för vem jag var dock. Jag upplevde kärlek och Även idag så tycker jag om den tiden och saknar den.

I slutet av sommaren började jag förstå vem jag egentligen var. Vad jag egentligen är, vad jag duger till och vad jag inte duger till. Det känns bra nu faktiskt. Jag blev mindre populär och allmänt tråkig. Kanshe berodde det på att jag drastiskt förendrades både visuellt och inuti eller på att människor tappade intresset för mig? Det känns konstigt men jag är gladare än vad jag någonsin varit just nu. Att jag får umgås med de jag trivs med. Jag känner mig stolt att ha funnit den jag är. Att jag inte längre skämms över mina åsikter och att det finns människor som accepterar mig för den jag är och inte den jag borde ha varit.

Tack vare min vän Simon Svensson skedde denna förendring. Det var en gång i somras när vi skejtade. Jag skulle ljugit nu om jag nämnde något ställe men i alla fall. Det var sommar som sakt och vi skejtade, fint väder - sol och sådant. Jag hade hört att han var poppis i 6an och 7an. Han brukar själv berätta om vad han minns från den tiden. Jag frågade honom varför han lade av med det, varför han inte fortsatte vara cool för allmänheten som han då var, varför han inte höll sig till samma grabbar och söp varje helg och fortsatt vara sådär COOL?! Då svarade han mig med en enkel mening: "Jag trivdes inte". Jag förstog inte riktigt vad han menade förrens nu när jag tänker efter. Han berättade samma dag om några val han själv gjort. Skulle mer än gärna dela med de här men jag låter det vara. Det känns lite privat bara. De orden gav mig på något sätt inspiration. Jag hade länge tyckt att mannen var cool och det gör jag nu med. Att vara sig själv och göra det man trivs med mest, alltså unik och lycklig gör en person coolare än leka någon man inte är. Man är snarare patetisk än cool när man håller på sådär.

Jag följde hans råd och blev till vad jag nu är. Jag är mig själv och jag vill råda alla som leker sådär att bara bli sig själva.