Klockan är sex och jag har inte sovit en sekund.
Istället bekantat mig med en massa papper och läst om författare.
Försökt skriva, förgäves. Jag kan inte göra saker bra om jag inte vill.
Jag kastade bort papprena och dansade. Ensam i mitt rum, med fönstret som spegel och datorn som musikutlösare.
Nej, jag dansar inte balett, jag dansar popping/krumping.
Det är det jag vill göra. Följa beaten och låta min kropps rörelser reflektera med varje vibration som mina trumhinnor fångar.
Det går utmärkt, felfritt - som i en film där skådespelarna aldrig använder repliker som " vad sa du? " eller " jag förstår inte vad du menar " .
Alla har sina gränser och det har min kropp med, jag lägger av efter ett tag för att tillbringa lite tid med papprena och datorn återigen. Känns obekvämt, jag öppnar MSN och bläddrar lite bland mina kontakter. Det är 4 stycken online och jag vill prata med någon.
Det blir en kille jag känner mindre, en kille som jag även har fruktat en gång i tiden. Vi börjar chatta - musik, dans, och tjejer. Jag blir imponerad, jävligt imponerad utav det jag läser. Vi förstår att vi har mycket gemensamt, tänker på samma sätt, båda öppnar oss för varandra.
Jag som föreställt mig dig i en sådan hemsk version, en sådan tuff och kaxig, utan temperament. Nu har vi pratat, jag finner en vän hos en gammal bekant, en sådan som jag dömt fel.
Jag är glad att ha pratat med en som känner detsamma som jag. En som vill lyckas. Dude, du är på rätt väg, strävan efter framgång, allt du gjort och allt du varit genom kommer att löna sig någon gång.
Keep up the good shit, you know you gonna get there! - och du vet att jag menar dig när jag skriver detta.
söndag 29 mars 2009
Storstadsnostalgi episod 1.
Det var länge sedan jag skrev något vettigt här.
Min blogg har blivit mer som en dagbok än som något jag ville att den skulle vara.
Jag har knappast några ideer och orden jag vill beskriva mina få tankar med existerar inte i mitt trånga huvud längre. Jag har säkert minst tio stycken utkast som jag varken inte trivs med eller vill publicera.
Nu har jag bestämt mig, jag ska skriva om något och publicera det så dåligt det än blir.
Jag är född i stora staden, jag har levt med stora stadens skräp, gasavfall. Jag är född i staden Varna - en stad med cirka en miljons invånare nu i skrivande stund. Jag skulle lätt kunna jämföra stadens yta med Göteborgs, dock inte befolkningsiffrorna.
Stadens gasavfall har bl.a. lett till att jag haft problem med min näsa och stadens skräp som aldrig tas upp har lett till att jag varit sjuk otroligt ofta som liten. Jag älskar det ändå!
Sällskapet av ilskna och fula storstads människor har jag levt med i tretton mindre intressanta år och det trivs jag med. Jag kommer fortfarande ihåg när jag brukade sitta vid en fontän i centrum och se på alla förbigående fula människor som prydde min ännu fulare stad. Jag saknar det.
Jag har sedan ett tag (tre år om fem dagar om man skall vara exakt) bosatt mig här uppe i Sverige. I en mindre stad, med knappast en tiondels av befolkningen jag brukade bekanta mig med förut. Det känns något fruktansvärt nu när jag skriver detta. Jag går ut och sätter mig vid en fontän i centrum som har miniatyr storlek jämfört med den jag brukade sätta mig bredvid, här går dessvärre finare människor med fula leenden på ansiktet - folk här är stolta. Jag finner däremot ingen nytta av att se på stolta människor, jag mår dåligt och går hem istället - besviken.
Jag kommer ihåg mina långa busturer i stora staden, på sommardagarna. Svettlukt är väldigt svår att undvika, fula människor med för den delen. Det brukar vara trångt, svett återigen!
På kvällar brukar det vara mindre folk, mindre bussar med. Jag föredrar att åka taxi. Min stadsdel tillsammans med en annan sådan ligger på östra sitan av staden, ofta kallad för Downtown utav de flesta turister. Det går en flod där som delar på staden, då staden förenas med en 4 kilometer lång bro är det ofta en attraktion för mig och andra att åka taxi på den bron på sommarkvällar. Man ser lampor - tusentals lampor vart men än tittar. Ser man upp ser man även sjärnor. Det skulle jag velat fota någon gång. Alla dessa lampor som syns så klockrent, och alla dessa tuttande bilar som kör förbi. Det har jag inte upplevt på snart tre år.
Dock upplevde jag något liknande för cirka en vecka sedan. Jag var hos Tintin - en nyligen skapad vän :). Hos hennes nya lägenhet för att vara exakt. Vi var i köket och hon skulle hämta något där, jag lurades och såg genom fönstret, återupplevde alla dessa lampor och lysrör - i en minuatyr form igen. Sorgligt men ändå påminnande om vilka saker jag just nu saknar mycket.
Jag trivs inte med lilla staden, även om jag aldrig blir sjuk längre och aldrig har jag problem med min näsa heller så gillar jag mindre den här staden än den jag levt i ett god tag.
Jag saknar det jag en gång kallade mitt hem.
Min blogg har blivit mer som en dagbok än som något jag ville att den skulle vara.
Jag har knappast några ideer och orden jag vill beskriva mina få tankar med existerar inte i mitt trånga huvud längre. Jag har säkert minst tio stycken utkast som jag varken inte trivs med eller vill publicera.
Nu har jag bestämt mig, jag ska skriva om något och publicera det så dåligt det än blir.
Jag är född i stora staden, jag har levt med stora stadens skräp, gasavfall. Jag är född i staden Varna - en stad med cirka en miljons invånare nu i skrivande stund. Jag skulle lätt kunna jämföra stadens yta med Göteborgs, dock inte befolkningsiffrorna.
Stadens gasavfall har bl.a. lett till att jag haft problem med min näsa och stadens skräp som aldrig tas upp har lett till att jag varit sjuk otroligt ofta som liten. Jag älskar det ändå!
Sällskapet av ilskna och fula storstads människor har jag levt med i tretton mindre intressanta år och det trivs jag med. Jag kommer fortfarande ihåg när jag brukade sitta vid en fontän i centrum och se på alla förbigående fula människor som prydde min ännu fulare stad. Jag saknar det.
Jag har sedan ett tag (tre år om fem dagar om man skall vara exakt) bosatt mig här uppe i Sverige. I en mindre stad, med knappast en tiondels av befolkningen jag brukade bekanta mig med förut. Det känns något fruktansvärt nu när jag skriver detta. Jag går ut och sätter mig vid en fontän i centrum som har miniatyr storlek jämfört med den jag brukade sätta mig bredvid, här går dessvärre finare människor med fula leenden på ansiktet - folk här är stolta. Jag finner däremot ingen nytta av att se på stolta människor, jag mår dåligt och går hem istället - besviken.
Jag kommer ihåg mina långa busturer i stora staden, på sommardagarna. Svettlukt är väldigt svår att undvika, fula människor med för den delen. Det brukar vara trångt, svett återigen!
På kvällar brukar det vara mindre folk, mindre bussar med. Jag föredrar att åka taxi. Min stadsdel tillsammans med en annan sådan ligger på östra sitan av staden, ofta kallad för Downtown utav de flesta turister. Det går en flod där som delar på staden, då staden förenas med en 4 kilometer lång bro är det ofta en attraktion för mig och andra att åka taxi på den bron på sommarkvällar. Man ser lampor - tusentals lampor vart men än tittar. Ser man upp ser man även sjärnor. Det skulle jag velat fota någon gång. Alla dessa lampor som syns så klockrent, och alla dessa tuttande bilar som kör förbi. Det har jag inte upplevt på snart tre år.
Dock upplevde jag något liknande för cirka en vecka sedan. Jag var hos Tintin - en nyligen skapad vän :). Hos hennes nya lägenhet för att vara exakt. Vi var i köket och hon skulle hämta något där, jag lurades och såg genom fönstret, återupplevde alla dessa lampor och lysrör - i en minuatyr form igen. Sorgligt men ändå påminnande om vilka saker jag just nu saknar mycket.
Jag trivs inte med lilla staden, även om jag aldrig blir sjuk längre och aldrig har jag problem med min näsa heller så gillar jag mindre den här staden än den jag levt i ett god tag.
Jag saknar det jag en gång kallade mitt hem.
fredag 27 mars 2009
Strunt
Jag känner mig lagom uppknullad. Av skolan, min egna värld och hemkunskapsarbetet.
Jag känner mig knullad även utav alla företag/restauranger/butiker som inte vill ge mig sommarjobb. Jag vill även tacka en viss person som hjälpte mig med min före detta CV. ..
Jag ska mejla den personen senare ikväll och hälsa att jag har fått jätte många svar. .. Hate you forever : @
Hur som helst har jag gjort en ny CV. I den nya varianten har jag ändrat den "Jag heter zhulian, jag är 16 år gammal, jag vill ha jobb, jag vill jobba sommar och helg. tack" stilen till en mer vuxnare stil. Så imon, mina damer och herrar ska jag bege mig till staden och dess redan besökta ställen och söka om. Jag känner redan stadsmänniskornas ilskna minn..
Jag vill inte. .. Döda mig
Jag känner mig knullad även utav alla företag/restauranger/butiker som inte vill ge mig sommarjobb. Jag vill även tacka en viss person som hjälpte mig med min före detta CV. ..
Jag ska mejla den personen senare ikväll och hälsa att jag har fått jätte många svar. .. Hate you forever : @
Hur som helst har jag gjort en ny CV. I den nya varianten har jag ändrat den "Jag heter zhulian, jag är 16 år gammal, jag vill ha jobb, jag vill jobba sommar och helg. tack" stilen till en mer vuxnare stil. Så imon, mina damer och herrar ska jag bege mig till staden och dess redan besökta ställen och söka om. Jag känner redan stadsmänniskornas ilskna minn..
Jag vill inte. .. Döda mig
onsdag 25 mars 2009
Epic Failure!
Jag skämms, skämms så mycket att jag vill begrava mig själv under jorden så att ingen ser mig.
Jag försov mig idag, jag som hade lovat läraren att inte missa provet, som lade mig alldeles förtidigt och struntade i bloggen igår försov mig! Tänker just nu på lärarens ansiktsuttryck när hon inte såg mig väntande utanför salen som provet skulle göras i. Jag sov medans mina klasskamrater gjorde engelska nationella prov!
Vid sådana tillfällen känner jag mig värdelös. Jag gör knappast någonting på dagarna, jag är lat och beter mig trögt i skolan samt allmänt. Jag gör ingen njutta till skolan dessvärre saboterar jag andras fritidsplaner dvs. min engelska lärares nu som säkert hatade mig mest av allt när hon kom fram till att jag inte skulle dyka upp.
Morgonen inleddes med en glad far som kommer in på mitt rum och frågar mig med glatt leende på käften - Har inte du skola idag? - jag öppnar mina ögon och känner ilska, skuld, ångest och allt dåligt man kan känna på samma gång. Jag säger med darrande röst att han ska sjukanmäla mig och väntar tills han går ut. På samma gång börjar tårar rinna nerför mina kinder. Jag känner mig totalt misslyckad. Några tårar senare har jag redan tagit på mig dagens klädsel och gjort mig Lipton te. Ten dricker jag upp snabbt och pyser bort till skolan. Hade möte med yrkesvägledaren.
Precis när jag bestämt mig för något ska någon göra mig osäker igen. Jag har tid att fundera i alla fall.
Lunchen hoppade jag över. Lagtid blev det film om första världskriget, sedan begav jag mig till aulan där jag skulle se på något band uppträda. Grymma var de. Som tur var såg jag min engelska lärare, hon var inte så arg som jag förväntade mig. Jag fick en mini utskällning och fick göra provet på ett privat ställe efteråt. Jag valde att skriva om "the crossroads". Där fick man skriva om något livsavgörande beslut. Valet på sådan beslut var lätt, jag skrev om det jag skriver oftast här - att jag vill lyckas! Skrev ett par sidor, lämnade in, hejdade läraren och begav mig hemmåt. Som om ingenting hade hänt, mitt papper befann sig nu bland alla andras och misstaget korrigerades. Jag blev lättad och min oharmoniska liv blev harmonisk igen, fram tills jag kom hem i alla fall..
Ny dansvideo släpps snart för de som längtar och imorgon ska jag ha på mig min nya drop dead tröja! ^_^
Jag försov mig idag, jag som hade lovat läraren att inte missa provet, som lade mig alldeles förtidigt och struntade i bloggen igår försov mig! Tänker just nu på lärarens ansiktsuttryck när hon inte såg mig väntande utanför salen som provet skulle göras i. Jag sov medans mina klasskamrater gjorde engelska nationella prov!
Vid sådana tillfällen känner jag mig värdelös. Jag gör knappast någonting på dagarna, jag är lat och beter mig trögt i skolan samt allmänt. Jag gör ingen njutta till skolan dessvärre saboterar jag andras fritidsplaner dvs. min engelska lärares nu som säkert hatade mig mest av allt när hon kom fram till att jag inte skulle dyka upp.
Morgonen inleddes med en glad far som kommer in på mitt rum och frågar mig med glatt leende på käften - Har inte du skola idag? - jag öppnar mina ögon och känner ilska, skuld, ångest och allt dåligt man kan känna på samma gång. Jag säger med darrande röst att han ska sjukanmäla mig och väntar tills han går ut. På samma gång börjar tårar rinna nerför mina kinder. Jag känner mig totalt misslyckad. Några tårar senare har jag redan tagit på mig dagens klädsel och gjort mig Lipton te. Ten dricker jag upp snabbt och pyser bort till skolan. Hade möte med yrkesvägledaren.
Precis när jag bestämt mig för något ska någon göra mig osäker igen. Jag har tid att fundera i alla fall.
Lunchen hoppade jag över. Lagtid blev det film om första världskriget, sedan begav jag mig till aulan där jag skulle se på något band uppträda. Grymma var de. Som tur var såg jag min engelska lärare, hon var inte så arg som jag förväntade mig. Jag fick en mini utskällning och fick göra provet på ett privat ställe efteråt. Jag valde att skriva om "the crossroads". Där fick man skriva om något livsavgörande beslut. Valet på sådan beslut var lätt, jag skrev om det jag skriver oftast här - att jag vill lyckas! Skrev ett par sidor, lämnade in, hejdade läraren och begav mig hemmåt. Som om ingenting hade hänt, mitt papper befann sig nu bland alla andras och misstaget korrigerades. Jag blev lättad och min oharmoniska liv blev harmonisk igen, fram tills jag kom hem i alla fall..
Ny dansvideo släpps snart för de som längtar och imorgon ska jag ha på mig min nya drop dead tröja! ^_^
tisdag 24 mars 2009
Betygförhöjning! = glad Zhulian
Från IG till VG i matematik! Nära MVG med!
Jag kan, jag vet att jag kan. Alla kan!
Livet är inte lätt, vem lyckas utan att anstänga sig?Jag avskyr fortfarande alla fjortisar som gnäller på det enkla skolmaterialet vi har.
Vi människor är nu över 6 miljarder. 6 miljarder människor och knappast hälften har lyckats med livet. Jag ser dagligen på 18+ som är inne på "bilddagboken" eller ha konton där. Vart ser man ansträngning hos dessa människor? Människor som har gått nyligen ut ur gymnasiet!
Stolt kan jag erkänna att jag är minst dubbelt så mindre aktiv på någon av de meningslösa ungdoms sidor. Varje timme då jag slappat är ingen god timme. Jag ändrar på rutinerna - att surfa på olika meningslösa hemsidor och läsa fjortisskvaller på bilddagboken är till ingen njuta! Jag ser målet, siktar försiktigt och skjuter - om jag har träffat så fortsätter jag vid samma måltavla, har jag misslyckats så är det nästa som jag ger mig in på, så fungerar jag och så har jag fungerat sedan ett tag.
Jag är sexton och har inte hela livet på mig för att utvecklas, jag vill inte vara någon utav alla dessa 6 miljarder losers. Jag vill vara annorlunda. Att se saker och ting från mitt perspektiv skulle kunnat ändra mångas vyer på situationen.
Många tycker säkert illa om mig när de läser, kanske för att jag uttrycker mig töntigt och skriver bl.a. skit. Jag är inte beroende av alla omogna människors åsikter, jag vill få andra att tänka som jag, dra med mig fler människor som håller med om samma ideal.
Visst kan man något om man vill det? Jag vill detta och jag kommer nå dit jag ska, hellre att jag misslyckas än att jag ångrar mitt dumma ungdomsval.
Jag kan, jag vet att jag kan. Alla kan!
Livet är inte lätt, vem lyckas utan att anstänga sig?Jag avskyr fortfarande alla fjortisar som gnäller på det enkla skolmaterialet vi har.
Vi människor är nu över 6 miljarder. 6 miljarder människor och knappast hälften har lyckats med livet. Jag ser dagligen på 18+ som är inne på "bilddagboken" eller ha konton där. Vart ser man ansträngning hos dessa människor? Människor som har gått nyligen ut ur gymnasiet!
Stolt kan jag erkänna att jag är minst dubbelt så mindre aktiv på någon av de meningslösa ungdoms sidor. Varje timme då jag slappat är ingen god timme. Jag ändrar på rutinerna - att surfa på olika meningslösa hemsidor och läsa fjortisskvaller på bilddagboken är till ingen njuta! Jag ser målet, siktar försiktigt och skjuter - om jag har träffat så fortsätter jag vid samma måltavla, har jag misslyckats så är det nästa som jag ger mig in på, så fungerar jag och så har jag fungerat sedan ett tag.
Jag är sexton och har inte hela livet på mig för att utvecklas, jag vill inte vara någon utav alla dessa 6 miljarder losers. Jag vill vara annorlunda. Att se saker och ting från mitt perspektiv skulle kunnat ändra mångas vyer på situationen.
Många tycker säkert illa om mig när de läser, kanske för att jag uttrycker mig töntigt och skriver bl.a. skit. Jag är inte beroende av alla omogna människors åsikter, jag vill få andra att tänka som jag, dra med mig fler människor som håller med om samma ideal.
Visst kan man något om man vill det? Jag vill detta och jag kommer nå dit jag ska, hellre att jag misslyckas än att jag ångrar mitt dumma ungdomsval.
måndag 23 mars 2009
A
Klockan är mycket
Jag hör våran ny klocka ticka från i vardagsrummet.
Laptopen ligger bredvid och är till ingen nyttja i avstängd läge.
Samtidigt vägrar min lathet låta mig "lavetera" klockan.
Jag stör mig, jag brukar aldrig skriva i bloggen längre.
Idelös, tråkig och fräsig. Jag avskyr detta!
Tankarna virvlar runt i huvudet men ändå går de inte
att skriva ned på papper.
Omringad av jobbiga tankar som inte går att skrämma.
Jag vill inte tillbaka till rutinerna, min väg har jag redan valt!
Klockan fortsätter ticka, något fruktansvärt för mina öron.
Jag glömmer klockan och tänker på imorgon - "gud va fin dag"
Godnatt
Jag hör våran ny klocka ticka från i vardagsrummet.
Laptopen ligger bredvid och är till ingen nyttja i avstängd läge.
Samtidigt vägrar min lathet låta mig "lavetera" klockan.
Jag stör mig, jag brukar aldrig skriva i bloggen längre.
Idelös, tråkig och fräsig. Jag avskyr detta!
Tankarna virvlar runt i huvudet men ändå går de inte
att skriva ned på papper.
Omringad av jobbiga tankar som inte går att skrämma.
Jag vill inte tillbaka till rutinerna, min väg har jag redan valt!
Klockan fortsätter ticka, något fruktansvärt för mina öron.
Jag glömmer klockan och tänker på imorgon - "gud va fin dag"
Godnatt
Vårkänslor
Våren kom helt oförväntad. Ena veckan var det snö och nästa sol. Jag är på något konstigt sätt förälskad i våren. Luften och alla dessa känslor som förekommer vid den här tiden.
Allt föds på nytt i naturen, dagarna blir längre och solen synd mer och mer som sagt.
Det gröna har inte kommit än, inte heller har fåglarna börjat sjunga och väcka en på morgnarna. Vår är det ändå!
Mitt lilla önskemål som jag länge velat ha uppfylldes häromdagen. Jag och en vän var och gick på stranden. Njöt av vårluften, mörkret och sjärnorna som prydde himlen. Upplevelsen vill jag beskriva med orden "vackert" och "minnesvärt". Man pratar inte skit på stranden varje dag, speciellt inte en torsdags kväll. Vi skulle även räkna sandkorn tror jag men det blev inte av. "Vår intressanta konversation lyckades sabotera vårt "räkna sandkorn" uppdrag"
Lika roligt kan det vara att titta på musikkanaler fram tills klockan fem-sex på natten och diskutera musik. Uppleva solnedgång och soluppgång,
Man kan faktiskt fördriva tiden med att snacka skit! Speciellt när det handlar om att kritisera usla rock/hiphop artister som sjunger samma låtar med olika melodier.
Allt föds på nytt i naturen, dagarna blir längre och solen synd mer och mer som sagt.
Det gröna har inte kommit än, inte heller har fåglarna börjat sjunga och väcka en på morgnarna. Vår är det ändå!
Mitt lilla önskemål som jag länge velat ha uppfylldes häromdagen. Jag och en vän var och gick på stranden. Njöt av vårluften, mörkret och sjärnorna som prydde himlen. Upplevelsen vill jag beskriva med orden "vackert" och "minnesvärt". Man pratar inte skit på stranden varje dag, speciellt inte en torsdags kväll. Vi skulle även räkna sandkorn tror jag men det blev inte av. "Vår intressanta konversation lyckades sabotera vårt "räkna sandkorn" uppdrag"
Lika roligt kan det vara att titta på musikkanaler fram tills klockan fem-sex på natten och diskutera musik. Uppleva solnedgång och soluppgång,
Man kan faktiskt fördriva tiden med att snacka skit! Speciellt när det handlar om att kritisera usla rock/hiphop artister som sjunger samma låtar med olika melodier.
söndag 22 mars 2009
Ångest
Imorgon ska jag till vår yrkesvägledare och ändra på mitt val.
Jag är nervös, fylld av ångest. Jag drömmer även om hur jag inte hinner göra det och stannar här nere i Falkenberg. Jag känner mig inte alls taggad inför detta.
Av egen erfarenhet är jag själv medveten om att för att behärska sina rädslor måste man först ställa de framför sig och utmana de. Jag gör tvärtom, jag låter tiden gå och undviker ställa mina rädslor framför mig.
Varje gång jag tänker på mig själv och Göteborg börjar jag känna rädsla. Alla känner säkert igen den känslan, jag syftar på den känslan vi "topp elever" hade i trean och fyran. Hur rädd man var den dagen man hade prov, rädd för inte kunna någonting. På den tiden handlade det om betyg som inte betydde någonting - Nu handlar det om min framtid.
Vem är inte rädd om sin framtid?
Jag är fylld med ångest,rädsla och någon slags panik. Är tyvärr inte den pojken som tillhör den rika familjen. Jag är Zhulian, en bulgarisk kille med en massa drömmar.
Jag är nervös, fylld av ångest. Jag drömmer även om hur jag inte hinner göra det och stannar här nere i Falkenberg. Jag känner mig inte alls taggad inför detta.
Av egen erfarenhet är jag själv medveten om att för att behärska sina rädslor måste man först ställa de framför sig och utmana de. Jag gör tvärtom, jag låter tiden gå och undviker ställa mina rädslor framför mig.
Varje gång jag tänker på mig själv och Göteborg börjar jag känna rädsla. Alla känner säkert igen den känslan, jag syftar på den känslan vi "topp elever" hade i trean och fyran. Hur rädd man var den dagen man hade prov, rädd för inte kunna någonting. På den tiden handlade det om betyg som inte betydde någonting - Nu handlar det om min framtid.
Vem är inte rädd om sin framtid?
Jag är fylld med ångest,rädsla och någon slags panik. Är tyvärr inte den pojken som tillhör den rika familjen. Jag är Zhulian, en bulgarisk kille med en massa drömmar.
onsdag 18 mars 2009
Jag och Jeffe
Jag och min broder på kort!Bilden är tillägnadJefferson! Sanningen är att klassen, exklusivt jag saknar dig! Har du tänkt på att börja komma till skolan oftare "broder"? Vi saknar dig!
Eftersom jag hade störst näsa i klassen och alla var så berörda av mannens frånvaro så satte jag en bild på honom på min näsa. Konstigt dock! Folk som jag inte kände, folk från min klass som jag inte hade talat med på flera dagar kom förbi mig och hälsade "hallå jeffe!". Well, imorgon sätter jag kort på George Bush! Kanshe skolan avrättar mig på lunchrasten?!
Jag har svintråkigt och ska dra och underhålla mig med Starcraft nu . ..
Störigt
Skola - ordet och dess mening har tyvärr aldrig tillsfredställt mina öron. .. Jag kan för närvarande prata tre språk och förstår dugligt ett par till. Jag är besviken, "skola" låter fullt på varje nytt språk- både uttal och mening, naturligtvis.
Jag gjorde omprov i matematik idag. Jag hoppas att jag får VG, annars har dessa tre fruktansvärda timmar jag spenderade framför boken igår varit värdelösa.
Jag vill officiellt säga att jag har fått mig en ny drog i form av te.
-te till frukost
-te till lunch
-te till eftermiddag
-te till allt!
Jag gillar te
Jag gjorde omprov i matematik idag. Jag hoppas att jag får VG, annars har dessa tre fruktansvärda timmar jag spenderade framför boken igår varit värdelösa.
Jag vill officiellt säga att jag har fått mig en ny drog i form av te.
-te till frukost
-te till lunch
-te till eftermiddag
-te till allt!
Jag gillar te
tisdag 17 mars 2009
Ibland hinner man inte tänka förlångt bara
Tänk dig följande scen:
En man, fader till en son. Son som bryter mot lagen. Son som även skjutit andra, sin farmor.
Du är mannen, liksom fadern till fanskapet. Du håller i ett gäver och siktar. Trycker på avtryckaren och utlöser skottet, dock så är skottets mål icke bestämt.
Vart ska den ta vägen? - Är det faderns fel för att ha skapat dåren eller dårens fel för att ha gjort sitt? Visst är det surt för en far att mörda sin son?!
Vad gör du om du befinner dig i en liknande situation?
Det är obeskrivligt, jag vet.
En man, fader till en son. Son som bryter mot lagen. Son som även skjutit andra, sin farmor.
Du är mannen, liksom fadern till fanskapet. Du håller i ett gäver och siktar. Trycker på avtryckaren och utlöser skottet, dock så är skottets mål icke bestämt.
Vart ska den ta vägen? - Är det faderns fel för att ha skapat dåren eller dårens fel för att ha gjort sitt? Visst är det surt för en far att mörda sin son?!
Vad gör du om du befinner dig i en liknande situation?
Det är obeskrivligt, jag vet.
Gymnasie
Jag har äntligen bestämt mig för att gå till vår skolas yrkesvägledare och ändra mitt val.
Falkenberg är inte min stad känns det som, jag känner mig som en stor fisk som inte trivs i en liten sjö, jag vill till stora havet - Göteborg!
Det kom jag fram till när jag igen träffade pratade med en kurator. Det här har bekymmrat mig sedan länge. Jag har inget att förlora, vantrivs jag så flyttar jag tillbaka har jag och kuratorn kommit fram till. Det känns skönt att ha det bestämt. Nu är det bara att skynda sig en massa med att välja god gymnasie och byta.
Jag hoppas allt ordnar sig för min del. Jag är nervös höhö..
måndag 16 mars 2009
Panic&Action - Lite kortfattat
Ett inlägg som skulle skrivas för ett par dagar sedan..
Jaa! Helgen har varit svin bra!
Det som jag just nu vill skriva om är kvällen mot söndag.
Panic&Action ägde rum på smedjan för oss falkenbergare.
Herbrightskies, Adept och Chemical Vocation, några utav mina favorita svenska band röjde loss!
Det enda som saknades den kvällen var min buddy Simon som tydligen hade valt sin kvinna före spelningen. Du är förlåten höhö.
Hela saken började med att jag var redan sen till spelningen. När jag väl hade tagit kläderna på mig slängde jag ihop datorn, naturligtvis. Pös iväg med cyklen och mötte mr. Adam utanför. Vi chillade inne en stund innan banden började spela. Folk höll på att komma, det var roligt att se på alla.
Strax efter kom Amelie och Sofia som även offrade sin lördagskväll för mig. Så att jag inte skulle känna mig sådär ensam, givetvis. De såg och var tydligen besvikna hela kvällen. Synd att inte alla uppskattar Rock och Metal sådär som jag och Adam gör :(.
Mr Nebojsa och Mr Joe kom ett bra tag efter förbandet hade börjat spela, trist med hiphoppare på en Rock 'n' Roll gig. Skulle Nebojsa få skriva ned klagomål om kvällen skulle han nog lyckas med att skriva en hel bok!
Efter förbandet kom även mer folk. Bl.a. Boot Camp Zero gubbarna som fick till det där röjet senare. Det va roligt att skaffa sig "moshfriends" och samtidigt se på banden uppträda. Energin som Herbrightskies inledde giggen var enorm! Fick enorm lust att spela jag själv. Trots allt var jag bara en utav de många som fanns med i publiken.
När Adept kom på scen började röjet på riktigt. Det skapades "moshpits" liksom överallt. En kille tappade sin mobil medans en annan fick ett bok i ansiktet. Många tappade sina töjningar, många fick märken och många blev skadade. "Headbanging" gick det inte utan till. Trots att giggen var i lördags kväll så har jag ont i nacken nu, två dagar efteråt. Ett tag kände jag även att byggnaden började skaka.. Sångaren riktade även mikrofonen mot mig och jag fick säga ett par ord där. Ofattbart vid den stunden, hur kul jag kunde ha utav att bara höra på live musik!
Senare kom Chemical Vocation, de var minst lika bra.. De berättar jag mindre om men däremot länkar en videoklipp som jag tagit med min självaste mobiltelefon. Vsg alla! Här ser ni Chemical Vocation!
Jaa! Helgen har varit svin bra!
Det som jag just nu vill skriva om är kvällen mot söndag.
Panic&Action ägde rum på smedjan för oss falkenbergare.
Herbrightskies, Adept och Chemical Vocation, några utav mina favorita svenska band röjde loss!
Det enda som saknades den kvällen var min buddy Simon som tydligen hade valt sin kvinna före spelningen. Du är förlåten höhö.
Hela saken började med att jag var redan sen till spelningen. När jag väl hade tagit kläderna på mig slängde jag ihop datorn, naturligtvis. Pös iväg med cyklen och mötte mr. Adam utanför. Vi chillade inne en stund innan banden började spela. Folk höll på att komma, det var roligt att se på alla.
Strax efter kom Amelie och Sofia som även offrade sin lördagskväll för mig. Så att jag inte skulle känna mig sådär ensam, givetvis. De såg och var tydligen besvikna hela kvällen. Synd att inte alla uppskattar Rock och Metal sådär som jag och Adam gör :(.
Mr Nebojsa och Mr Joe kom ett bra tag efter förbandet hade börjat spela, trist med hiphoppare på en Rock 'n' Roll gig. Skulle Nebojsa få skriva ned klagomål om kvällen skulle han nog lyckas med att skriva en hel bok!
Efter förbandet kom även mer folk. Bl.a. Boot Camp Zero gubbarna som fick till det där röjet senare. Det va roligt att skaffa sig "moshfriends" och samtidigt se på banden uppträda. Energin som Herbrightskies inledde giggen var enorm! Fick enorm lust att spela jag själv. Trots allt var jag bara en utav de många som fanns med i publiken.
När Adept kom på scen började röjet på riktigt. Det skapades "moshpits" liksom överallt. En kille tappade sin mobil medans en annan fick ett bok i ansiktet. Många tappade sina töjningar, många fick märken och många blev skadade. "Headbanging" gick det inte utan till. Trots att giggen var i lördags kväll så har jag ont i nacken nu, två dagar efteråt. Ett tag kände jag även att byggnaden började skaka.. Sångaren riktade även mikrofonen mot mig och jag fick säga ett par ord där. Ofattbart vid den stunden, hur kul jag kunde ha utav att bara höra på live musik!
Senare kom Chemical Vocation, de var minst lika bra.. De berättar jag mindre om men däremot länkar en videoklipp som jag tagit med min självaste mobiltelefon. Vsg alla! Här ser ni Chemical Vocation!
fredag 13 mars 2009
Angående före detta inlägg
Synd att inte så många läser det jag skriver utan tittar mest på videon i före detta inlägg..
Det står mer än tydligt ett par rader ovan citerar:
"Tänkte dela med mig av mina n00b skills. Som det står ovan, detta är en ihopsatt video där jag övar grunderna, jag är inte så stel som jag ser ut att vara. Nej, jag påstår inte att jag kan dansa heller, bara en rolig grej"
Ajja, ett par bekanta har erbjudit mig hjälp vid redigering av nästa video. Ska se till att den blir kortare och bättre än förra. Musiken skall läggas till samt att det ska vara så synkroniserat som möjligt.
Cya
Det står mer än tydligt ett par rader ovan citerar:
"Tänkte dela med mig av mina n00b skills. Som det står ovan, detta är en ihopsatt video där jag övar grunderna, jag är inte så stel som jag ser ut att vara. Nej, jag påstår inte att jag kan dansa heller, bara en rolig grej"
Ajja, ett par bekanta har erbjudit mig hjälp vid redigering av nästa video. Ska se till att den blir kortare och bättre än förra. Musiken skall läggas till samt att det ska vara så synkroniserat som möjligt.
Cya
tisdag 10 mars 2009
Skoldag&Videoklipp i slutet
Att stiga uppe på morgnarna har aldrig varit min grej. . Själv har jag en tendens att alltid stiga upp i sista sekunden och göra klart saker jag borde gjort kvällen innan på nolltid och oftast springa till skolan..
I alla fall, min dag inledes med en lugn morgon vilken blev förstörd av min försvunna cykelnyckel. Avståndet mellan skolan och mitt hem, den sträckan som jag tvunget får gå varje vardag är det värsta jag vet.. Speciellt på morgnar, känslan av att man ska gå någonstans emot sin vilja känns fruktansvärt vissa dagar.
Jag anser skolan som en straff, fängelse och något vi är tvungna till att göra. Lärare är som demoner för mig, de lär oss saker vi nästan aldrig får riktig användning av i livet. Hur hjälper det mig att veta pytagoras sats när jag är på en dejt med en tjej? Människor har klarat sig i århungranden utan att kunna sådan onödig information så varför skulle vi vara tvungna till att lära oss? Det flesta som är intressant är juh ändå med på Discovery Chanel! Här anser jag själv hur omogen jag leker till att vara, men visst! Alla som vill argumentera mot min åsikt får gärna göra det, jag kommer tro att skolan är ett helvete så länge jag är tonåring!
Min skoldag inleddes med en kvarts läsning - mindre intressant, tyst och segt. Jag brukar räkna sekunderna eller försöka somna med ögonen öppna. Läsning brukar aldrig vara till bekymmer.
Gymnastik nästa! - ibland kan det vara hur roligt som helst och ibland, som idag kan det vara hur trist som helst.. Våran lärare ville lära oss dansa något han själv inte kunde dansa.. Pucko!
Matematik direkt efter - Jag avskyr matematik, jag avskyr siffror, tal, trianglar, fyrkanter och allt som har med ämnet att göra. Jag gillar bara inte siffror.. Inget oförväntad där, jag fick IG på provet jag gjorde i onsdags. Jag var som tur är inte ensam om det, vi var minst fem personer med underkänt där, säkert fler. 9a2 avskyr matte, så är det och så har det alltid varit!
Vad kan man mer förvänta sig efter en toppendag start?! Nästa lektion har vi svenska och får våra svenska nationellt prov resultater. Jag känner verkligen för att dö. Läraren inleder med att påpeka att vissa inte har följt instruktionerna noggrant. Vi läser genom instruktionerna och jag känner liksom svettdroppar rinna nerför pannan. Jag rodnar tillsammans med min vän Nebojsa. Det känns att jag svimmar. Det enda jag hoppas på vid det ögonblicket är Godkänt! Mina klasskamrater går en efter en till läraren och får reda på sina resultat. En är glad, en är ledsen. Jag låter alla gå före mig och tvekar om jag ens ska gå och få reda på mitt betyg. Min vän Nebojsa hoppar runt och säger glatt att han har fått VG. Tills slut går jag fram till läraren och sätter mig. Jag inleder med att säga följande mening: - Två IG idag skulle inte kännas mer annorlunda än ett.. - Läraren ler mot mig, hon flyttar på sin hand som haft över resultatfältet och låter mig se. Jag ser MVG! Först tänker jag om hon kanske luras, om hon tagit någon annans prov. Jag ser på henne med en glädjefull blick och viskar tyst:
- Är det sant, stämmer det där som står på pappret? - Ja, svarar hon och ler. Sedan minns jag inte så mycket, jag vet endast att jag sprang runt rummet ett par gånger och hoppade runt och nästan fick en tår.
Jag har bott här i Sverige i knappast tre år. Samtidigt har jag aldrig haft MVG på något gällande svenska förutom ett arbete. Jag var och är överlycklig. Jag kan bättre svenska än vad flera svenskar kan! Jag, en blatte från bulgarien, den där fattiga landet i balkan som det snackas skit om så ofta når högre betyg än vad en svensk som har bott här i hela sitt liv. Det betyder oerhört mycket för mig. .
Resten av lektionerna gick mycket bättre, musik och kemi..
Musik älskar jag.
Kemi hatar jag.
Jag vet inte om jag har sagt att jag brukar dansa. Sådär hemma framför fönstret och så.. Hur som helst var det låst hemma så jag fick vänta på bror som skulle komma och låsa upp för mig. Det tog sin tid för honom att komma.. Han kallar jag för sköldpadda just nu, både pga. hans personlighet och snabbhet..
Under tiden jag väntade bestämde jag att spela in ett par videoklipp på mig när jag övar på basics. Huvudtanken var att jag skulle dra några slutsatser om vart jag skulle ändra min stil osv. Till slut satte jag ihop videon nedan nu på kvällen och lade ut den på youtube. Tänkte dela med mig av mina n00b skills. Som det står ovan, detta är en ihopsatt video där jag övar grunderna, jag är inte så stel som jag ser ut att vara. Nej, jag påstår inte att jag kan dansa heller, bara en rolig grej.
ENJOY!
p.s. : jag är så okunnig att jag inte kunde sätta på ljud. Lägger upp videon igen med ljud senare förhoppningsvis, Peace
I alla fall, min dag inledes med en lugn morgon vilken blev förstörd av min försvunna cykelnyckel. Avståndet mellan skolan och mitt hem, den sträckan som jag tvunget får gå varje vardag är det värsta jag vet.. Speciellt på morgnar, känslan av att man ska gå någonstans emot sin vilja känns fruktansvärt vissa dagar.
Jag anser skolan som en straff, fängelse och något vi är tvungna till att göra. Lärare är som demoner för mig, de lär oss saker vi nästan aldrig får riktig användning av i livet. Hur hjälper det mig att veta pytagoras sats när jag är på en dejt med en tjej? Människor har klarat sig i århungranden utan att kunna sådan onödig information så varför skulle vi vara tvungna till att lära oss? Det flesta som är intressant är juh ändå med på Discovery Chanel! Här anser jag själv hur omogen jag leker till att vara, men visst! Alla som vill argumentera mot min åsikt får gärna göra det, jag kommer tro att skolan är ett helvete så länge jag är tonåring!
Min skoldag inleddes med en kvarts läsning - mindre intressant, tyst och segt. Jag brukar räkna sekunderna eller försöka somna med ögonen öppna. Läsning brukar aldrig vara till bekymmer.
Gymnastik nästa! - ibland kan det vara hur roligt som helst och ibland, som idag kan det vara hur trist som helst.. Våran lärare ville lära oss dansa något han själv inte kunde dansa.. Pucko!
Matematik direkt efter - Jag avskyr matematik, jag avskyr siffror, tal, trianglar, fyrkanter och allt som har med ämnet att göra. Jag gillar bara inte siffror.. Inget oförväntad där, jag fick IG på provet jag gjorde i onsdags. Jag var som tur är inte ensam om det, vi var minst fem personer med underkänt där, säkert fler. 9a2 avskyr matte, så är det och så har det alltid varit!
Vad kan man mer förvänta sig efter en toppendag start?! Nästa lektion har vi svenska och får våra svenska nationellt prov resultater. Jag känner verkligen för att dö. Läraren inleder med att påpeka att vissa inte har följt instruktionerna noggrant. Vi läser genom instruktionerna och jag känner liksom svettdroppar rinna nerför pannan. Jag rodnar tillsammans med min vän Nebojsa. Det känns att jag svimmar. Det enda jag hoppas på vid det ögonblicket är Godkänt! Mina klasskamrater går en efter en till läraren och får reda på sina resultat. En är glad, en är ledsen. Jag låter alla gå före mig och tvekar om jag ens ska gå och få reda på mitt betyg. Min vän Nebojsa hoppar runt och säger glatt att han har fått VG. Tills slut går jag fram till läraren och sätter mig. Jag inleder med att säga följande mening: - Två IG idag skulle inte kännas mer annorlunda än ett.. - Läraren ler mot mig, hon flyttar på sin hand som haft över resultatfältet och låter mig se. Jag ser MVG! Först tänker jag om hon kanske luras, om hon tagit någon annans prov. Jag ser på henne med en glädjefull blick och viskar tyst:
- Är det sant, stämmer det där som står på pappret? - Ja, svarar hon och ler. Sedan minns jag inte så mycket, jag vet endast att jag sprang runt rummet ett par gånger och hoppade runt och nästan fick en tår.
Jag har bott här i Sverige i knappast tre år. Samtidigt har jag aldrig haft MVG på något gällande svenska förutom ett arbete. Jag var och är överlycklig. Jag kan bättre svenska än vad flera svenskar kan! Jag, en blatte från bulgarien, den där fattiga landet i balkan som det snackas skit om så ofta når högre betyg än vad en svensk som har bott här i hela sitt liv. Det betyder oerhört mycket för mig. .
Resten av lektionerna gick mycket bättre, musik och kemi..
Musik älskar jag.
Kemi hatar jag.
Jag vet inte om jag har sagt att jag brukar dansa. Sådär hemma framför fönstret och så.. Hur som helst var det låst hemma så jag fick vänta på bror som skulle komma och låsa upp för mig. Det tog sin tid för honom att komma.. Han kallar jag för sköldpadda just nu, både pga. hans personlighet och snabbhet..
Under tiden jag väntade bestämde jag att spela in ett par videoklipp på mig när jag övar på basics. Huvudtanken var att jag skulle dra några slutsatser om vart jag skulle ändra min stil osv. Till slut satte jag ihop videon nedan nu på kvällen och lade ut den på youtube. Tänkte dela med mig av mina n00b skills. Som det står ovan, detta är en ihopsatt video där jag övar grunderna, jag är inte så stel som jag ser ut att vara. Nej, jag påstår inte att jag kan dansa heller, bara en rolig grej.
ENJOY!
p.s. : jag är så okunnig att jag inte kunde sätta på ljud. Lägger upp videon igen med ljud senare förhoppningsvis, Peace
måndag 9 mars 2009
Bild med dekorr
Jag har tagit det ganska slappt med bilder det senaste.
Jag känner att det är dags att ändra på den nuvarande tendensen
och ta tag i situationen = göra den här bloggen intressantare med
hjälp utav dessa enkla redskap.Bilden ovan föreställer en ung man, sexton år gammal men ser ut att vara mindre och har en gitarr jämte sig. Man ser tydligt att han är sneögd. Han koncentrerar sig även på att se snygg ut. Blotta försök se allvalig ut.. Grabben ser juh ut att ha flinet i käften!
Det här är inget konstverk utan ett spegelkort som jag tagit med min mobiltelefon!
Stay tuned for more!
Eftertankar om arbetsmetod?
Sedan i fredags eftermiddag har kag börjat liksom på nytt. Jag struntade i skolan och sov istället. På eftermiddagen åkte jag och pratade med skolkuratorn tillsammans med en annan vuxen om vad jag funderade över och vad min ilska var riktad mot. Jag mådde och mår särskilt dåligt över ingenting. Min rastlöshet leder till att jag själv inbillar mig saker och ting för att skylla på min lathet. Hade de vuxna inte upplyste mig om allt jag nu fått förklarad skulle jag struntat i skolan imorgon med.
Jag, själv, omedvetet har tänkt förmycket på det onödiga. Att tänka flera år frammåt vid 16 år är något man inte gör. Att jag valde gymnasie efter vad pappa&moster sade och inte efter det jag vill göra. Efter tanke på framtiden som fortfarande jag fortfarande inte vet något om är något jag djupt ångrar just nu. Jag bör planera min tid dag efter dag, vecka efter vecka, men inte år efter år, inte fem år frammåt som i det fallet. Jag inser själv, jag har förändrats flera gånger under året. Både i utseende och i hjärnan, jag ser inte på saker på samma sätt som jag gjorde för ett år sedan till exempel.
Det enklaste exemplet utav det ovanskrivna är att jag nästan avskyr människor som tar piercingar i ansiktet själva nuförtiden. Jag, själv har tagit labret för cirka 14 månader sedan och haft i det mindre än ett år är relativt dumt. Jag får ha ett fullt, oacceptabelt för vissa kretsar ärr hela livet. Jag ångrar mig på sätt och vis nu. Kanshe jag ångrar mitt gymnasieval lika mycket efter ett år? Eller juste, jag har fortfarande lite tid kvar att välja något gymnasie borta från Falkenberg. . .
Att tänka på flera beslut gällande framtiden, tänka på att man har förmånga uppgifter som måste avklaras och inte fokusera på en enda i taget kan leda som i mitt fall att man lägger av.
Jag gjorde ett matematik prov förra veckan som jag knappast hade pluggat till, jag skulle blivit glad nu om jag fick godkänt faktiskt, och ingen kan ana hur mycket jag ångrar att jag inte läste på det tidigare. Att jag hellre spenderade timmar framför datorn istället för att göra av mig med bekymmer.
Man ska göra en uppgift i taget och isolera resten. Själva tanken, när du är medveten om all skit som du behöver memorisera i huvet dödar din pluggslust. Oftast väntar vi och gör klart saker i allra sista minuten då vi är tvungna att vräka i oss massa saker som vi borde lärt oss tidigare. Vi misslyckas och till slut struntar i plugget totalt.
Lärarna borde samarbeta! Att få på sig en helg/vecka på sig för att göra klart ett arbete och gå igenom materialen med ett arbete i taget låter mycket enklare än att få fem stycken som man uppskjuter hela tiden och tills slut inte hinner med. På så sätt skulle lärarna låta oss fokusera på endast en sak och hjälpa oss nå den högsta möjliga betyg.
Det här funka! I höstas fick vi som hade svenska som andra språk ha ett arbete om "Lag och Rätt". Det längsta arbetet jag nånsin gjort hann jag göra på mindre än två veckor. Vi fick två veckor på oss och jag fick MVG. Samtidigt som i Religion, utan någon redovisning fick vi göra ett arbete om valfritt religion. Vi fick två månader och hade samtidigt prov och arbeten i olika ämnen. Många fick tillslut göra slarvaktiga arbeten och fick låg betyg.
Slutsatsen och budskapet på allt som står ovan är att man ska inte stressa, ta tag i saker i god tid och fokusera på det som behövs mest. Förmycket onödiga tankar gör bara så att vi slutar prestera.
Jag, själv, omedvetet har tänkt förmycket på det onödiga. Att tänka flera år frammåt vid 16 år är något man inte gör. Att jag valde gymnasie efter vad pappa&moster sade och inte efter det jag vill göra. Efter tanke på framtiden som fortfarande jag fortfarande inte vet något om är något jag djupt ångrar just nu. Jag bör planera min tid dag efter dag, vecka efter vecka, men inte år efter år, inte fem år frammåt som i det fallet. Jag inser själv, jag har förändrats flera gånger under året. Både i utseende och i hjärnan, jag ser inte på saker på samma sätt som jag gjorde för ett år sedan till exempel.
Det enklaste exemplet utav det ovanskrivna är att jag nästan avskyr människor som tar piercingar i ansiktet själva nuförtiden. Jag, själv har tagit labret för cirka 14 månader sedan och haft i det mindre än ett år är relativt dumt. Jag får ha ett fullt, oacceptabelt för vissa kretsar ärr hela livet. Jag ångrar mig på sätt och vis nu. Kanshe jag ångrar mitt gymnasieval lika mycket efter ett år? Eller juste, jag har fortfarande lite tid kvar att välja något gymnasie borta från Falkenberg. . .
Att tänka på flera beslut gällande framtiden, tänka på att man har förmånga uppgifter som måste avklaras och inte fokusera på en enda i taget kan leda som i mitt fall att man lägger av.
Jag gjorde ett matematik prov förra veckan som jag knappast hade pluggat till, jag skulle blivit glad nu om jag fick godkänt faktiskt, och ingen kan ana hur mycket jag ångrar att jag inte läste på det tidigare. Att jag hellre spenderade timmar framför datorn istället för att göra av mig med bekymmer.
Man ska göra en uppgift i taget och isolera resten. Själva tanken, när du är medveten om all skit som du behöver memorisera i huvet dödar din pluggslust. Oftast väntar vi och gör klart saker i allra sista minuten då vi är tvungna att vräka i oss massa saker som vi borde lärt oss tidigare. Vi misslyckas och till slut struntar i plugget totalt.
Lärarna borde samarbeta! Att få på sig en helg/vecka på sig för att göra klart ett arbete och gå igenom materialen med ett arbete i taget låter mycket enklare än att få fem stycken som man uppskjuter hela tiden och tills slut inte hinner med. På så sätt skulle lärarna låta oss fokusera på endast en sak och hjälpa oss nå den högsta möjliga betyg.
Det här funka! I höstas fick vi som hade svenska som andra språk ha ett arbete om "Lag och Rätt". Det längsta arbetet jag nånsin gjort hann jag göra på mindre än två veckor. Vi fick två veckor på oss och jag fick MVG. Samtidigt som i Religion, utan någon redovisning fick vi göra ett arbete om valfritt religion. Vi fick två månader och hade samtidigt prov och arbeten i olika ämnen. Många fick tillslut göra slarvaktiga arbeten och fick låg betyg.
Slutsatsen och budskapet på allt som står ovan är att man ska inte stressa, ta tag i saker i god tid och fokusera på det som behövs mest. Förmycket onödiga tankar gör bara så att vi slutar prestera.
lördag 7 mars 2009
fredag 6 mars 2009
O
Tintin var snällast i världen igår
Simon får därför också vara det idag
Mina förhoppningsvis kostnadsfria gitarrlärare. . neej, en liten peng får de i framtiden.
Jag har världens planer att råna pappa och köpa mig en gitarr.
Trots allt dåligt nu finns det även små saker i livet som jag kan njuta av
Någon som följer på strandspromenad sedan ikväll?
Simon hör av dig nu!
Simon får därför också vara det idag
Mina förhoppningsvis kostnadsfria gitarrlärare. . neej, en liten peng får de i framtiden.
Jag har världens planer att råna pappa och köpa mig en gitarr.
Trots allt dåligt nu finns det även små saker i livet som jag kan njuta av
Någon som följer på strandspromenad sedan ikväll?
Simon hör av dig nu!
onsdag 4 mars 2009
Läs inte
Dagarna går en efter en, jag blir äldre och mognare physiskt och inte minst fysiskt.
Jag har insett hur tråkig jag är nu, hur min dator är det redskapet jag fördriver tiden med för det mesta. Jag mistar vänner, betygen sjunker nedåt och jag blir bara surare och surare. Jag har länge försökt se på saker och ting på ett positivare sätt, förgäves.
Jag inser att jag inte duger till något, att jag är en drömmare och inget mer.
Jag är gråtfärdig i skrivande stund. Kan väl bero på min prima dag - prov och läxförhör. Jag är alldeles förtrött på allt, mitt nionde år i skolan och jag är totalt utmattad - jag pallar inte skiten!
Det känns inte konstigt, jag har känt mig såhär flera år i rad. Perioden mellan februari och maj är bland det värsta som finns. Mina tidiga kurator besök har lärt mig att vänta vid sådana tillfällen, att det alltid kommer bättre tider. Kanshe borde jag återvända till WoW och samla lite mod igen?
Jag är inte lycklig, min omgivning ger mig ingen livslust längre. Jag lever i en förutsätbar värld, allt som händer imorgon har hänt idag och allt som har hänt idag har hänt igår.
Harmonin är något som inte existerar i mitt liv. Inte borde jag klaga på det, det här är vanligt i utländska familjer. Hemkänslan här innebär en halvtimmes utskällning per dag minst och nertryckning vid tillfällen då baba är sur eller när man sagt något man inte borde.
Jag är trött på att leva såhär, jag vill också åka semester till Thailand, jag vill också ha stort hus och skidsemester varje år, jag vill ha harmoni hemma. Jag vill skippa betala för mina kläder, jag vill också kunna shoppa kläder på helpris, jag har tröttnat på att shoppa kläder vid 70-80% rea och utförsäljningstillfällen. Jag vill få åka på festivaler och få de betalda av pappa.
Lite för pinsam jag blev här. Såhär känner jag mig på en så usel dag som idag. Nu ska jag kolla på "Arctic Monkeys Live at the Apollo" ännu en gång och sova.
*publicera*
Jag har insett hur tråkig jag är nu, hur min dator är det redskapet jag fördriver tiden med för det mesta. Jag mistar vänner, betygen sjunker nedåt och jag blir bara surare och surare. Jag har länge försökt se på saker och ting på ett positivare sätt, förgäves.
Jag inser att jag inte duger till något, att jag är en drömmare och inget mer.
Jag är gråtfärdig i skrivande stund. Kan väl bero på min prima dag - prov och läxförhör. Jag är alldeles förtrött på allt, mitt nionde år i skolan och jag är totalt utmattad - jag pallar inte skiten!
Det känns inte konstigt, jag har känt mig såhär flera år i rad. Perioden mellan februari och maj är bland det värsta som finns. Mina tidiga kurator besök har lärt mig att vänta vid sådana tillfällen, att det alltid kommer bättre tider. Kanshe borde jag återvända till WoW och samla lite mod igen?
Jag är inte lycklig, min omgivning ger mig ingen livslust längre. Jag lever i en förutsätbar värld, allt som händer imorgon har hänt idag och allt som har hänt idag har hänt igår.
Harmonin är något som inte existerar i mitt liv. Inte borde jag klaga på det, det här är vanligt i utländska familjer. Hemkänslan här innebär en halvtimmes utskällning per dag minst och nertryckning vid tillfällen då baba är sur eller när man sagt något man inte borde.
Jag är trött på att leva såhär, jag vill också åka semester till Thailand, jag vill också ha stort hus och skidsemester varje år, jag vill ha harmoni hemma. Jag vill skippa betala för mina kläder, jag vill också kunna shoppa kläder på helpris, jag har tröttnat på att shoppa kläder vid 70-80% rea och utförsäljningstillfällen. Jag vill få åka på festivaler och få de betalda av pappa.
Lite för pinsam jag blev här. Såhär känner jag mig på en så usel dag som idag. Nu ska jag kolla på "Arctic Monkeys Live at the Apollo" ännu en gång och sova.
*publicera*
Onödigheter
Det här inlägget får läsas endast av människor som är villiga att hjälpa till:
1.
Jag är riktigt irriterad just nu, jag prenumererar på en väns blogg och istället för att prenumerera som "z1Rag" står det att jag prenumererar som "zhulian.bg" samtidigt som jag prenumererar på en annan vän och där heter jag "z1Rag"..
Jag har inte heller någon bild på "zhulian.bg"..
Det här är så krångligt att jag nyss gett upp med försök på att komma med någon lösning..
2.
Jag ser folk skapa bloggar här på blogspot och göra underbara Bakgrunder medans jag är förlat att göra en själv, brist på kreativitet också. Trots all lust jag har för att snygga till bloggen så orkar jag aldrig. Någon som vill hjälpa till?
Peace
1.
Jag är riktigt irriterad just nu, jag prenumererar på en väns blogg och istället för att prenumerera som "z1Rag" står det att jag prenumererar som "zhulian.bg" samtidigt som jag prenumererar på en annan vän och där heter jag "z1Rag"..
Jag har inte heller någon bild på "zhulian.bg"..
Det här är så krångligt att jag nyss gett upp med försök på att komma med någon lösning..
2.
Jag ser folk skapa bloggar här på blogspot och göra underbara Bakgrunder medans jag är förlat att göra en själv, brist på kreativitet också. Trots all lust jag har för att snygga till bloggen så orkar jag aldrig. Någon som vill hjälpa till?
Peace
Skiddebut i Hestra
Skiddebut i onyktert läge avklarat!
Det gick åt helvete, jag var som vanligt värst utav alla som åkte. I fall ni som varit på Hestra 3/Mars/2009 och sett en kille med skidor, ljusgrön jacka och gråa byxor ramla och bryta ben efter ben rullandes mot liften längst ner då behöver ni inte tveka om det är jag eller någon annan. Till slut kunde jag åka utan att trilla och tappa skidor. Det var awesome och definitivt något jag kommer att minnas. Speciellt den grandiösa början då en viss person på N skrattade åt mig jämt, frågade varför jag trillade och tappade skidor hela tiden och tryckte ner mig allmänt.
Skämt åsido som en vän till mig brukar säga, jag blev inte bättre av att höra hur mycket jag sög, inte heller när två personer, ena på R och andra på M skvette snö på mig och puttade mig så att jag tappade skidorna ännu en gång. Däremot blev det mycket bättre när käre Fredrik kom till hjälp, lite uppmuntring ledde till fel och skadefritt åkning samt minst fördubblat fart. Att åka lift var nog en utav de roligaste sakerna, man fick se sådana grandiösa vyer. Awesome där med!
Att känna att man inte kan något även fast man försöker sitt bästa är något bland de värsta sakerna jag upplevt. Jag kommer aldrig erkänna att jag är en loser men jag kommer alltid vara medveten om att jag är det. Dags att sluta vara sämst i laget. Nej jag tänker inte gråta och be till gud om förlåtelser och sedan om att få olika slags krafter, jag tänker försöka igen och igen tills jag blir lika bra.
Det gick åt helvete, jag var som vanligt värst utav alla som åkte. I fall ni som varit på Hestra 3/Mars/2009 och sett en kille med skidor, ljusgrön jacka och gråa byxor ramla och bryta ben efter ben rullandes mot liften längst ner då behöver ni inte tveka om det är jag eller någon annan. Till slut kunde jag åka utan att trilla och tappa skidor. Det var awesome och definitivt något jag kommer att minnas. Speciellt den grandiösa början då en viss person på N skrattade åt mig jämt, frågade varför jag trillade och tappade skidor hela tiden och tryckte ner mig allmänt.
Skämt åsido som en vän till mig brukar säga, jag blev inte bättre av att höra hur mycket jag sög, inte heller när två personer, ena på R och andra på M skvette snö på mig och puttade mig så att jag tappade skidorna ännu en gång. Däremot blev det mycket bättre när käre Fredrik kom till hjälp, lite uppmuntring ledde till fel och skadefritt åkning samt minst fördubblat fart. Att åka lift var nog en utav de roligaste sakerna, man fick se sådana grandiösa vyer. Awesome där med!
Att känna att man inte kan något även fast man försöker sitt bästa är något bland de värsta sakerna jag upplevt. Jag kommer aldrig erkänna att jag är en loser men jag kommer alltid vara medveten om att jag är det. Dags att sluta vara sämst i laget. Nej jag tänker inte gråta och be till gud om förlåtelser och sedan om att få olika slags krafter, jag tänker försöka igen och igen tills jag blir lika bra.
måndag 2 mars 2009
Muffins och nn kass åndag
Sovit i knappast tre timmar idag, det var tufft när jag skulle upp till skolan. Mindre motiverande var matematik provet.. Jag missade första lektionen, missade även lönande information! Vår gamla matematik/NO lärare kommer tillbaka! Jag blev nästan glad.
Strax innan lunchrasten var slut bestämde jag mig för att åka hem och skolka från provet. Skoj med att vara ensam hemma. Arctic Monkeys och Emelie fick vara till sällskap största delen av eftermiddagen. Alltid lika roligt att se på Emelie i cam :]
Imorgon åker vi Skidor med klassen som är lika med att vakna kl sex på morgonen. Superskoj är det planerat att vara. Det är även planerat att min och Nebojsas Skid debut skall vara i onyktert läge! Vi ska supa hela natten/morgonen för att nå målet. Så patetiska vi är, men sådant minns man. Som när jag och han snaggade oss i hans källare - epic!
Vi ska sova hos Joe a.k.a. jsmy@bdb, där även sjävla supandet ska ske. För att fira den här stunden har jag bakat muffins! Alldeles egen recept hämtad från internet! - hoppas de flesta förstog skämtet i sista mening.. Hur som helst blev mina muffins lagom "fucked up".. Att leva sig in i en kocks roll passar mig inte..
Joe och Nebojsa tjatar på mig så det är bäst att jag packar upp allt och sticker till de. Ser fram emot kvällen med ett litet hopp av förbättning på min annars "lyckade" dag. Cya
Mina kladdmuffins innan de begav sig till ugnen
Effekt le grand! Mina kladdmuffins efter ugnen!
Tredje bild där de befinner sig i toaletten i form av bajs tänker jag inte lägga upp.
söndag 1 mars 2009
Drömmar,drömmar och drömmar
Klockan är precis fyra just nu och jag är fortfarande som piggast! En konstig grej är att jag är som "kreativast" på natten och passar på att skriva ett par sidor..
De senaste månaderna, tiden som gått efter jag flyttade hit till lägenhet med far har jag tänkt på en sak. Jag har tänkt på att jag vill bli något, hur pinsamt som helst får det låta men ja, jag vill bli något. Något som folk uppskattar, någon som människor tror på. Jag vill inte låta dryg med det här inlägget, jag har fått i mig en dröm bara.
I vår långa familjehistori har alla varit några slags kämpare, alla förutom de sista som har kommit: jag och brodern min. Alla i vårt fattiga ursprung har varit kämpare som sagt, så långt jag minns. Från min mormors far som levt på den tiden då Bulgarien styrdes av Turkiet då det endast fanns slaveri i mitt kära land fram tills nu. Hans dröm har nog varit att se Bulgarien självständig vilket han lyckades se.. Alla i våra familj rötter har nått sina mål, som senaste vill jag nämna moster som har lyckats flytta från Bulgarien och starta ett nytt liv här och far som på knappast tre år lyckades spara pengar så att vi kunde flytta till lägenhet. Jag skulle kunna ge många exempel på vad andra släkt har lyckats med men då skulle jag bara känna ännu mer skam. Huvudsaken är att allt vi har kämpat för har vi fått. Jag är lärd som alla andra i vår familj. Ingenting är gratis, man måste förtjäna något innan man får det. Hopp och tur är inget vi har levt på.
Jag minns när jag var liten, jag var hos min gamla morfar som nu befinner sig i himlen. Som liten är man alltid nyfiken för världen och det man finner omkring sig. Jag kommer ihåg att han berättade om sin tid, minns den dagen som om det var igår. Jag avbröt honom och frågade hur allt han hade gjort kunde vara möjligt. Jag fick svar på min fråga:
- Det finns inget omöjligt i denna värld förutom att gå tillbaka där man har kommit ifrån. - Såklart, då trodde jag att man blev buren av fåglar, men vart dessa fåglar kom ifrån visste jag inte. Jag frågade strax efter:
-Vart kom jag ifrån morfar? - svar till min fråga blev:
-Det kommer du få reda på när du växt upp.
Jag struntade i det då, men nu förstår jag vad han ville säga. Budskapet av hans ord, det som har lett mig de senaste månaderna. Att jag trots allt vill kämpa och uppnå något. Jag har sedan tidigare varit förtjust i musik. Det flesta som har med musik att göra faktiskt men jag har aldrig vågat visa det. Min far har oftast sagt att det inte är något för mig, precis som de flesta jag känner. För drygt två och en halv månader sedan bestämde jag mig för att börja på något nytt.
Jag ville bli tagen på allvar, jag ville bevisa mig själv och andra att jag kunde duga till något. Jag började med det jag inte kunde - dansa. Det har gått ett tag nu, jag påstår inte att jag kan dansa, jag lär mig och är helt självlärd. Jag vågar gå till dansgolvet nu inför folk utan att tänka på att alla andra ska skratta åt mig. Jag har mer självotroende när det gäller dans nu. Jag blev vän med något jag hatade förut.
Jag älskar musik. Musik inspirerar, musik gör människor glada och musik är något obeskrivligt. Många skulle säkert sagt att det behövs talang till musik, att det är omöjligt för en nobody som jag att bli något.. Jag kan ge exempel på flera bandfavoriter som har lyckats bli världskända, som har börjat från botten och kommit upp till toppen. Om en "bunch of nobodies" har lyckats med det varför skulle inte jag kunna? Jag har det i blodet, jag vill kämpa för min dröm. Hur dumt jag än låter nu, hur knasigt och roligt det än är för andra så är det här det jag alltid velat.
Min dröm är att någon gång skapa musik själv. Att inspirera folk med något jag själv har skapat, att göra människor glada, att få de att känna sådana obeskrivliga känslor som jag själv brukar känna av andras musik.
Vad är jag? En drömmare? En kämpare?
P.s. dans skräcken i tidigare inlägg är något jag skämtade om.
De senaste månaderna, tiden som gått efter jag flyttade hit till lägenhet med far har jag tänkt på en sak. Jag har tänkt på att jag vill bli något, hur pinsamt som helst får det låta men ja, jag vill bli något. Något som folk uppskattar, någon som människor tror på. Jag vill inte låta dryg med det här inlägget, jag har fått i mig en dröm bara.
I vår långa familjehistori har alla varit några slags kämpare, alla förutom de sista som har kommit: jag och brodern min. Alla i vårt fattiga ursprung har varit kämpare som sagt, så långt jag minns. Från min mormors far som levt på den tiden då Bulgarien styrdes av Turkiet då det endast fanns slaveri i mitt kära land fram tills nu. Hans dröm har nog varit att se Bulgarien självständig vilket han lyckades se.. Alla i våra familj rötter har nått sina mål, som senaste vill jag nämna moster som har lyckats flytta från Bulgarien och starta ett nytt liv här och far som på knappast tre år lyckades spara pengar så att vi kunde flytta till lägenhet. Jag skulle kunna ge många exempel på vad andra släkt har lyckats med men då skulle jag bara känna ännu mer skam. Huvudsaken är att allt vi har kämpat för har vi fått. Jag är lärd som alla andra i vår familj. Ingenting är gratis, man måste förtjäna något innan man får det. Hopp och tur är inget vi har levt på.
Jag minns när jag var liten, jag var hos min gamla morfar som nu befinner sig i himlen. Som liten är man alltid nyfiken för världen och det man finner omkring sig. Jag kommer ihåg att han berättade om sin tid, minns den dagen som om det var igår. Jag avbröt honom och frågade hur allt han hade gjort kunde vara möjligt. Jag fick svar på min fråga:
- Det finns inget omöjligt i denna värld förutom att gå tillbaka där man har kommit ifrån. - Såklart, då trodde jag att man blev buren av fåglar, men vart dessa fåglar kom ifrån visste jag inte. Jag frågade strax efter:
-Vart kom jag ifrån morfar? - svar till min fråga blev:
-Det kommer du få reda på när du växt upp.
Jag struntade i det då, men nu förstår jag vad han ville säga. Budskapet av hans ord, det som har lett mig de senaste månaderna. Att jag trots allt vill kämpa och uppnå något. Jag har sedan tidigare varit förtjust i musik. Det flesta som har med musik att göra faktiskt men jag har aldrig vågat visa det. Min far har oftast sagt att det inte är något för mig, precis som de flesta jag känner. För drygt två och en halv månader sedan bestämde jag mig för att börja på något nytt.
Jag ville bli tagen på allvar, jag ville bevisa mig själv och andra att jag kunde duga till något. Jag började med det jag inte kunde - dansa. Det har gått ett tag nu, jag påstår inte att jag kan dansa, jag lär mig och är helt självlärd. Jag vågar gå till dansgolvet nu inför folk utan att tänka på att alla andra ska skratta åt mig. Jag har mer självotroende när det gäller dans nu. Jag blev vän med något jag hatade förut.
Jag älskar musik. Musik inspirerar, musik gör människor glada och musik är något obeskrivligt. Många skulle säkert sagt att det behövs talang till musik, att det är omöjligt för en nobody som jag att bli något.. Jag kan ge exempel på flera bandfavoriter som har lyckats bli världskända, som har börjat från botten och kommit upp till toppen. Om en "bunch of nobodies" har lyckats med det varför skulle inte jag kunna? Jag har det i blodet, jag vill kämpa för min dröm. Hur dumt jag än låter nu, hur knasigt och roligt det än är för andra så är det här det jag alltid velat.
Min dröm är att någon gång skapa musik själv. Att inspirera folk med något jag själv har skapat, att göra människor glada, att få de att känna sådana obeskrivliga känslor som jag själv brukar känna av andras musik.
Vad är jag? En drömmare? En kämpare?
P.s. dans skräcken i tidigare inlägg är något jag skämtade om.
Helg
Jag sitter som vanligt vid datorn när jag egentligen borde sova. Klockan just nu i skrivande stund närmar sig kvart över två och jag är inte ett dugg trött.
Helgen har varit mysig.
Ett party i fredags kväll vilket var väldigt värt att vara på, dock inte mot slutet då jag upptäckte min cykels sabbade kedja. Mysigt att bära cykeln från torggrillen upp till hemmet. Såklart var Andrea med och hjälpte till med bärandet. Tillbaka till festen.. grym atmosfär, roliga och trevliga folk. Berusningsmedel kom till användning senare mot kvällen. Sådär full inbillade jag mig vara kung av dansgolvet fastän jag egentligen dansade långt bort i ett hörn där ingen såg. De tillfällen jag sågs på dansgolvet var när det var mörkt/släckt i rummet. Alkohol hjälper inte mot dans skäck, inte i mitt fall. Såklart fanns det coola snubbar som skvätte alkohol på folks outfits, speciellt en som även tömde sin ölburk och förstörde frillan samt outfitten jag hade. Tack "brorsan".
Lördagen gick inte enligt planerna.. Pappas vänner kom mot kvällen och saboterade min "hemmakväll". Ett mindre roligt händelse inledde mellan pappa, hans vän och taxichauffören. Jag vill varna alla svenskar att inte bråka med invandrare som visar tydliga tecken på att ha använt berusningsmedel och tydliga brister i språk samt skämt förråd. Säg speciellt inte orden "knulla" och "din mamma" i bilen, då råkar det gå illa till. . Grannarna störde sig lagom mycket och jag som mognast bland de vuxna fick dra och avsluta det där bråket. Invandrare och svenskar kommer inte överrens, speciellt inte när invandrarna inte kan svenska!
Resten av kvällen camade jag med Emelie och hennes kompisar, mysigt :*
Söndagen som var planerad till att plugga tillbringades istället med städning och datorrensning och med dator rensning menar jag inte att jag slängde ett par datorer ut fönstren.. Jag raderade onödiga filer som tog plats. Mot kvällen gick jag världens mysigaste promenad med Tintin. Vi gick och njöt av vad grusvägs "slingan" erbjöd. Kul att dela tankar och åsikter med en så snäll person som henne. Kvällen som jag hade planerat åt matematiken gick åt att göra fruktsallad.
Jag känner mig dålig..
Juste ja, jag glömde att nämna matematik provet som jag skulle förbereda mig inför imorgon. Lite kortfattad: matematik är mitt absolut favorita ämne, jag älskar matte! Vår matte lärare som ber namnet "Susan" är jag också väldigt förtjust i! Hon är den vackraste som finns, speciellt när hon hjälper de som sitter framför mig och riktar sin sjärt mot mitt ansikte - föreställ er! Vilken underbar känsla! Provet ger mig skuld känslor samt en väldig lust att strunta i skolan imorgon.
Helgen har varit mysig.
Ett party i fredags kväll vilket var väldigt värt att vara på, dock inte mot slutet då jag upptäckte min cykels sabbade kedja. Mysigt att bära cykeln från torggrillen upp till hemmet. Såklart var Andrea med och hjälpte till med bärandet. Tillbaka till festen.. grym atmosfär, roliga och trevliga folk. Berusningsmedel kom till användning senare mot kvällen. Sådär full inbillade jag mig vara kung av dansgolvet fastän jag egentligen dansade långt bort i ett hörn där ingen såg. De tillfällen jag sågs på dansgolvet var när det var mörkt/släckt i rummet. Alkohol hjälper inte mot dans skäck, inte i mitt fall. Såklart fanns det coola snubbar som skvätte alkohol på folks outfits, speciellt en som även tömde sin ölburk och förstörde frillan samt outfitten jag hade. Tack "brorsan".
Lördagen gick inte enligt planerna.. Pappas vänner kom mot kvällen och saboterade min "hemmakväll". Ett mindre roligt händelse inledde mellan pappa, hans vän och taxichauffören. Jag vill varna alla svenskar att inte bråka med invandrare som visar tydliga tecken på att ha använt berusningsmedel och tydliga brister i språk samt skämt förråd. Säg speciellt inte orden "knulla" och "din mamma" i bilen, då råkar det gå illa till. . Grannarna störde sig lagom mycket och jag som mognast bland de vuxna fick dra och avsluta det där bråket. Invandrare och svenskar kommer inte överrens, speciellt inte när invandrarna inte kan svenska!
Resten av kvällen camade jag med Emelie och hennes kompisar, mysigt :*
Söndagen som var planerad till att plugga tillbringades istället med städning och datorrensning och med dator rensning menar jag inte att jag slängde ett par datorer ut fönstren.. Jag raderade onödiga filer som tog plats. Mot kvällen gick jag världens mysigaste promenad med Tintin. Vi gick och njöt av vad grusvägs "slingan" erbjöd. Kul att dela tankar och åsikter med en så snäll person som henne. Kvällen som jag hade planerat åt matematiken gick åt att göra fruktsallad.
Jag känner mig dålig..
Juste ja, jag glömde att nämna matematik provet som jag skulle förbereda mig inför imorgon. Lite kortfattad: matematik är mitt absolut favorita ämne, jag älskar matte! Vår matte lärare som ber namnet "Susan" är jag också väldigt förtjust i! Hon är den vackraste som finns, speciellt när hon hjälper de som sitter framför mig och riktar sin sjärt mot mitt ansikte - föreställ er! Vilken underbar känsla! Provet ger mig skuld känslor samt en väldig lust att strunta i skolan imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
