Eftertankar om arbetsmetod?

Sedan i fredags eftermiddag har kag börjat liksom på nytt. Jag struntade i skolan och sov istället. På eftermiddagen åkte jag och pratade med skolkuratorn tillsammans med en annan vuxen om vad jag funderade över och vad min ilska var riktad mot. Jag mådde och mår särskilt dåligt över ingenting. Min rastlöshet leder till att jag själv inbillar mig saker och ting för att skylla på min lathet. Hade de vuxna inte upplyste mig om allt jag nu fått förklarad skulle jag struntat i skolan imorgon med.

Jag, själv, omedvetet har tänkt förmycket på det onödiga. Att tänka flera år frammåt vid 16 år är något man inte gör. Att jag valde gymnasie efter vad pappa&moster sade och inte efter det jag vill göra. Efter tanke på framtiden som fortfarande jag fortfarande inte vet något om är något jag djupt ångrar just nu. Jag bör planera min tid dag efter dag, vecka efter vecka, men inte år efter år, inte fem år frammåt som i det fallet. Jag inser själv, jag har förändrats flera gånger under året. Både i utseende och i hjärnan, jag ser inte på saker på samma sätt som jag gjorde för ett år sedan till exempel.

Det enklaste exemplet utav det ovanskrivna är att jag nästan avskyr människor som tar piercingar i ansiktet själva nuförtiden. Jag, själv har tagit labret för cirka 14 månader sedan och haft i det mindre än ett år är relativt dumt. Jag får ha ett fullt, oacceptabelt för vissa kretsar ärr hela livet. Jag ångrar mig på sätt och vis nu. Kanshe jag ångrar mitt gymnasieval lika mycket efter ett år? Eller juste, jag har fortfarande lite tid kvar att välja något gymnasie borta från Falkenberg. . .

Att tänka på flera beslut gällande framtiden, tänka på att man har förmånga uppgifter som måste avklaras och inte fokusera på en enda i taget kan leda som i mitt fall att man lägger av.

Jag gjorde ett matematik prov förra veckan som jag knappast hade pluggat till, jag skulle blivit glad nu om jag fick godkänt faktiskt, och ingen kan ana hur mycket jag ångrar att jag inte läste på det tidigare. Att jag hellre spenderade timmar framför datorn istället för att göra av mig med bekymmer.

Man ska göra en uppgift i taget och isolera resten. Själva tanken, när du är medveten om all skit som du behöver memorisera i huvet dödar din pluggslust. Oftast väntar vi och gör klart saker i allra sista minuten då vi är tvungna att vräka i oss massa saker som vi borde lärt oss tidigare. Vi misslyckas och till slut struntar i plugget totalt.

Lärarna borde samarbeta! Att få på sig en helg/vecka på sig för att göra klart ett arbete och gå igenom materialen med ett arbete i taget låter mycket enklare än att få fem stycken som man uppskjuter hela tiden och tills slut inte hinner med. På så sätt skulle lärarna låta oss fokusera på endast en sak och hjälpa oss nå den högsta möjliga betyg.

Det här funka! I höstas fick vi som hade svenska som andra språk ha ett arbete om "Lag och Rätt". Det längsta arbetet jag nånsin gjort hann jag göra på mindre än två veckor. Vi fick två veckor på oss och jag fick MVG. Samtidigt som i Religion, utan någon redovisning fick vi göra ett arbete om valfritt religion. Vi fick två månader och hade samtidigt prov och arbeten i olika ämnen. Många fick tillslut göra slarvaktiga arbeten och fick låg betyg.

Slutsatsen och budskapet på allt som står ovan är att man ska inte stressa, ta tag i saker i god tid och fokusera på det som behövs mest. Förmycket onödiga tankar gör bara så att vi slutar prestera.