Skiddebut i Hestra

Skiddebut i onyktert läge avklarat!

Det gick åt helvete, jag var som vanligt värst utav alla som åkte. I fall ni som varit på Hestra 3/Mars/2009 och sett en kille med skidor, ljusgrön jacka och gråa byxor ramla och bryta ben efter ben rullandes mot liften längst ner då behöver ni inte tveka om det är jag eller någon annan. Till slut kunde jag åka utan att trilla och tappa skidor. Det var awesome och definitivt något jag kommer att minnas. Speciellt den grandiösa början då en viss person på N skrattade åt mig jämt, frågade varför jag trillade och tappade skidor hela tiden och tryckte ner mig allmänt.

Skämt åsido som en vän till mig brukar säga, jag blev inte bättre av att höra hur mycket jag sög, inte heller när två personer, ena på R och andra på M skvette snö på mig och puttade mig så att jag tappade skidorna ännu en gång. Däremot blev det mycket bättre när käre Fredrik kom till hjälp, lite uppmuntring ledde till fel och skadefritt åkning samt minst fördubblat fart. Att åka lift var nog en utav de roligaste sakerna, man fick se sådana grandiösa vyer. Awesome där med!

Att känna att man inte kan något även fast man försöker sitt bästa är något bland de värsta sakerna jag upplevt. Jag kommer aldrig erkänna att jag är en loser men jag kommer alltid vara medveten om att jag är det. Dags att sluta vara sämst i laget. Nej jag tänker inte gråta och be till gud om förlåtelser och sedan om att få olika slags krafter, jag tänker försöka igen och igen tills jag blir lika bra.